"Jag är inte dummare än att jag inser att jag gjorde fel"

Sommaren 2009 höll Stefan Karlsson på att få klart sina nya stallar på gården utanför Laholm. Efter 30 år i branschen nysatsade han och gick i samma veva med i en suggpool.

Den här måndagen i juli återstod bara att få värmeplattorna på plats i taket. Leveransen var försenad och samtidigt som hantverkarna jobbade höll Stefan på att ta hand om helgens grisningar. Dödfödda kultingar låg undanskuffade i hörnen.

– Min tanke var att ordna det på morgonen men eftersom hantverkarnas grejer låg i vägen bestämde jag mig för att börja kastrera smågrisar i stället, minns han.

Direkt efter lunch när Stefan var på väg till slaktsvinsstallet en bit bort kom länsstyrelsens djurskyddsinspektörer. En som arbetade tillfälligt i stallen med rengöring hade slagit larm och Stefan var redan från början medveten om att allt inte såg bra ut.

– Allt datajox i anläggningen var nytt för mig och jag hade en del inkörningsproblem med utgödsling och ventilation. I en box hade smågrisarna inte hunnit lära sig blötutfodringen och det hade geggat till sig. Det blev för mycket för mig, det blev fel, säger han.

Men han kunde aldrig ha föreställt sig att inspektionen skulle vara början på ett i dag över tre år långt djurförbud. Beslutet togs samma eftermiddag av länsveterinären Madeleine Beckman.

– Det svartnade för mig och jag bara hängde mig över en av boxarna. Inspektörerna och veterinären gick förbi utan att ta någon notis om hur jag mådde. De puttade bara på mig som om jag hade varit en död gris, berättar Stefan Karlsson.

Samma kväll fick familjen köra in honom akut till sjukhus. Under tiden tog polisen över grisstallet och kallade in avbytare. Stefan var bannlyst i sitt eget stall.

Sådant är fortfarande läget när vi sitter och pratar med Stefan och hans hustru Ann i bostaden. Dagen innan har förvaltningsrätten i Göteborg kommit med sin dom och avslagit Stefans begäran om att häva förbudet. Stämningen är minst sagt deppig.

För det hade börjat spira lite förhoppningar. Stefan har med länsstyrelsens goda minne gått två griskurser och gjort en månads praktik hos uppfödaren Per Karlsson. Det är Per som sedan en tid hyr gårdens stallar för sina grisar och anlitar Stefans son Fredrik Karlsson som djurskötare.

Stefan arbetar sedan en tid på ett potatisföretag i trakten och gör extratimmar på Farmartjänst. Han sköter också gårdens växtodling men vill inget hellre än att börja med grisarna igen.

– Jag har visserligen hunnit bli 57 år men djuren är mitt liv. Jag sparade ihop till en häst när jag var tio år och jag har arbetat med grisar sedan jag var 23. Innan det här hände hade jag aldrig fått en anmärkning, konstaterar han.

I den senaste domstolsprövningen fick han delvis gehör för sina argument. En nämndeman var skiljaktig och ville häva djurförbudet. Det som länsstyrelsen håller emot Stefan är att "förutsättningarna är alltför lika", detta trots att stallarna numera är uthyrda.

– Enligt djurskyddslagen ska myndigheten inte bara vara beivrande utan också rådgivande. Därför vill jag veta vad som krävs för att förbudet ska hävas. Men jag får inga svar, säger Stefan.

Han har inget att förlora och ska överklaga till kammarrätten. Samtidigt dras den ekonomiska snaran åt eftersom de tre år gamla stallarna ska betalas.

– Jag är inte dummare än att jag inser att jag gjorde fel. Jag är heller inte dummare än att jag kommer se till att inte göra om samma misstag bara jag får chansen att visa det, säger Stefan Karlsson.