"Interna strider tar mycket mer energi"

I morgon är det dags för LRFs riksförbundsstämma. Det är något av examensdagar för LRFs ledning, med en blick tillbaka på det år som gått och siktet inställt på det kommande.

Alla medlemmar kan aldrig vara helt nöjda med LRFs arbete. Men det här året tycks det som om fler kritiska röster har hörts. Bland annat från medlemmar i Skåne som kritiserat utfallet i gårdsstödsreformen. Kritik har också riktats mot LRFs ställningstagande i arrendefrågan. Ändrade medlemsavgifter har också fått många att reagera. Interna strider tar på krafterna medger Helena Jonsson.

– Om vi har en politisk strid eller en strid med något annat intresse vet jag att jag gör det för våra medlemmar. Men interna strider tar mycket mer energi. Det är jobbigt när man själv blir ifrågasatt men också när andra styrelsemedlemmar blir ifrågasatta på fel grunder. Det är inte alla som klarar att hålla rågången mellan sak och person.

undefined

Hon berättar om tuffa möten i Skåne där hon och styrelsekollegerna Åsa Odell och Bengt Persson mött upprörda medlemmar.

– När det gäller gårdsstödsreformen är det framför allt vårt remissvar där vi till viss del ställde oss bakom regeringens huvudförslag som kritiserats. I efterhand kan man säga att skåningarna tappar mycket pengar, men det som de främst tappar är tilläggsbelopp, den lilla delen är den fullständiga utjämningen av gårdsstöden. Jag förstår att det är en smärtsam förändring men jag tycker att vi kunnat möta medlemmarna med argument.

Det har också varit framgångar för LRF. Framgångar som kanske inte märks så mycket än men som är betydande för det svenska jordbruket.

– Det är förstås genombrottet för de svenska mervärdena. Det här har vi tjatat om i 25 år, men under 2014 blev det inte bara en fråga för bönder och konsumenter, då blev det även en fråga för handel och industri. Vem hade trott att grisknorren skulle bli en av valfrågorna i EU, säger Helena Jonsson.

När det plötsligt händer så händer det mycket. Politikerna lovar en nationell livsmedelsstrategi och LRF upplever ett starkt stöd för de svenska bönderna och deras produktion. Knappt kan man slå på TVn utan att det sänds något program där bönder medverkar.

– Det är positivt. Men samtidigt ser vi att vi aldrig haft så låga investeringar i lantbruket som nu. Lönsamheten i några branscher är riktigt besvärlig.

undefined

Helena Jonsson och riksförbundsstyrelsen ser framgången. Men än har inte genomslaget blivit tydligt för den enskilde lantbruksföretagaren.

– Ibland märker man inte när genombrottet kommer och jag inser att det här inte nått ända till bonden än. Det märker jag här hemma i vårt företag. Det här har inte gett avtryck i lönsamhet och erkännande på gårdsnivå.

Enträget påverkansarbete, ständiga möten med politiker och myndigheter, filande på budskap som anpassas efter mottagaren har gett resultat. Men samtidigt kritiseras LRF av dem som kallar sig produktionslantbrukare och som inte känner sig företrädda av LRF,

– Begreppet produktionslantbruk är knepigt. Vem är det som inte producerar något? Men den grupp som säger att de inte känner sig företrädda av LRF och de frågor som de vill att vi ska jobba med lägger vi ner mycket kraft på – en förändring i beteslagstiftningen, Vattendirektivet, Cap och landsbygdsprogrammet. Men jag har förståelse för att de inte alltid är nöjda med resultatet eller med hur fort det går. Alla är pressade i sina företag.

Helena Jonsson vill också lyfta fram de medlemmar som inte är så högljudda i debatten. Dem som hon möter på sina resor i landet.

– Där möter jag dem som vill att LRF ska vara mer progressivt och jobba med framtidsfrågor. Det tycker jag också är den största utmaningen för LRF. Att ägna den mesta tiden och energin åt att skapa förutsättningar och marknad för framtidens jordbruk och inte ägna för mycket kraft åt att bevara eller hålla kvar. Den utmaningen har vi gemensamt med våra medlemmar.

– LRF lägger en hel del arbete på att förhindra försämringar. Det tror jag vi måste fortsätta med, men vi måste ha fokus på hur vi faktiskt får till förbättringar. Vi måste ha resurser och energi för att i ännu högre grad satsa på det som ger utdelning i morgon.

I höstas förnyade LRF en policy där man fastslog hur man skulle ställa sig till partipolitik kontra partipolitiskt arbete. Återigen konstaterade man att Sverigedemokraterna inte har samma värdegrund som LRF.

– Många tror att vi bojkottar Sverigedemokraterna och den bilden har Sverigedemokraterna själva velat spä på. I policyn uttalar vi tydligt att vi respekterar det demokratiska utfallet av ett val. Om vi bjuder in en hel folkvald församling så bjuder vi in alla partier som är representerade, till exempel när vi har träffat Miljö- och jordbruksutskottet. Vi ska möta alla politiska partier med sakargument, vi ska syna deras politik. Men LRF är en fristående organisation, vi bjuder in dem som vi tycker tillför något.

undefined

För första gången berättar Helena Jonsson också om att det är svårt att förhålla sig till Sverigedemokraterna. Det är svårt att tala fritt och självcensur är ett ord hon använder.

– Det är stor skillnad att kritisera Sverigedemokraterna jämfört med ett annat parti. Det handlar inte om några direkta hot, de vet var gränsen går. Men det är brev utan underskrift och anonyma telefonsamtal och att man som person blir helt nergjord i forum kopplade till SD. Det är obehagligt. LRF som organisation kan omfamnas av SD men personer som står upp för policyn och LRFs värdegrund pinpointas. Det är inte bara jag som påverkas av detta.

Enligt LRFs fastslagna policy är inte det viktigaste att Sverigedemokraterna bjuds in till debatter och möten.

– Det viktiga är att deras argument och politik inte får stå oemotsagd. En del tycker att vår policy är oklar men jag upplever att jag har ett starkt stöd bland våra regionordförande.