Intern kamp bland åkerier
– Sju virkesbilar har blivit fem och är snart bara fyra. Vi trappar ner skogsåkandet för lönsamheten har mer eller mindre försvunnit, säger Bengt Södersten, åkare.
Det var för två veckor sedan, i nummer 37, som Skogsland rapporterade om skogsåkarnas svåra lönsamhetsproblem.
Bengt Södersten, som även är markägare, varnar för det som nu sker på transportsidan. För ytterst, menar han, är det inte bara åkarna som drabbas, det väcker även en osäkerhet hos privatskogsägarna.
– Röran gör att skogsägaren kanske inte vet vem som hämtar virket. Det dyker upp okända bilar i bygderna, för det mesta är det korrekt men det sker ju även virkesstölder.
Bengt Södersten har lämnat över sitt skogsåkeri i västmanländska Kolsva till sonen men han är fortfarande aktiv i företaget som han ägnat stor del av sitt yrkesverksamma liv åt. Det gör att han, som många andra, inte är rädd att tala om hur läget i branschen är.
Skogsföretagen har länge pressat ner priserna för åkarna, menar han.
– Det problemet har vuxit och det i en bransch som redan tidigare måste beskrivas som en lågprisbransch, säger han.
Men skogsbrukets prispress, i kombination med stigande dieselpriser, personal- och reservdelskostnader är inte hela sanningen bakom problemen. Olika åkericentraler, som organiserar de enskilda åkerierna och även samordnar frakterna, slåss om sin andel av kakan.
– Deras provision pressar priserna ytterligare för oss åkare. Det som nu hänt är att centralerna börjat konkurrera med varandra i delar av landet. De slåss om uppdragen genom att pressa priserna som vi åkare ska få när de lägger anbud på större transportvolymer. Skogsbolagen tackar inte nej till prispressen som våra egna organisationer sköter åt dem, säger Bengt Södersten.