Inte Skogsstyrelsen som sätter avverkningsförbud

Det är bra. Men dåligt att Göran Rune tar till osanningar när han debatterar.

När jag pekar på att det är ett allvarligt problem att certifiering hindrar avverkning av skog som har registrerade naturvärden, men som enligt skogsvårdslagens krav på ”uthålligt god avkastning” borde avverkas, så påstår Göran Rune att jag beskyller Skogsstyrelsen för att vara den som hindrar avverkningen.

Detta är inte sant. Vad jag skrivit i Skogsland är att skog på grund av certifieringen inte kan avverkas ”trots att Skogsstyrelsen inte funnit anledning att förbjuda avverkningen” (Skogsland nummer 50/2013) och att nyckelbiotoperna ”i praktiken på grund av certifieringen tagits ur produktion” (Skogsland nummer 4, 2014). Mitt budskap behöver tydligen upprepas.

Vad det faktiskt är fråga om är att genom certifieringen av skogsbruk, industri och handel hindras skogsägarna att avverka skog som med hänsyn till skogsbrukets mål om ”långsiktigt god avkastning” ska avverkas.

Detta kan få svåra konsekvenser både för den enskilde skogsägaren och för hela landets ekonomi. Om man gör det (blygsamma) antagandet att 5 procent av skogsmarken tas ur produktion kan det beräknas motsvara volymen av fem års slutavverkningar -naturvården i skogen avser nästan alltid att avstå från avverkning av gamla träd.

Vilka andra företagare eller löntagare skulle finna sig i så drastiska inkomstminskningar?

På lång sikt är detta kanske inte så allvarligt för skogsägarna. Om marknaden fungerar kommer ett minskat utbud att höja priset på det som är kvar att avverka.

Ytterst blir det konsumenterna som får betala det högre priset på råvaran. Och naturvården får betala genom minskade incitament för skogsägarna att skapa och bevara naturvärden i skogen. Är detta en bra ordning?

Det finns anledning för alla berörda att utreda och överväga om certifieringsinstitutet fungerar på lämpligt sätt – för andra än de som tjänar pengar på att arbeta med det.

undefined