Någon saknar kanske bolag som kraftlinertillverkaren Smurfit Kappa i Piteå eller träindustrikoncernen Setra. Båda kvalar in på topptiolistan om man bara tar hänsyn till omsättningen. Däremot har de ingen egen organisation för virkesinköp, något som vi rent subjektivt har som ett andra kriterium för att ta plats på listan.
Historiskt har massa- och pappersproducenterna varit störst medan sågverksföretagen, i ännu högre utsträckning än i dag, varit små familjeföretag. Båda industrigrenarna har dock gått igenom betydande strukturomvandlingar under årens lopp. Nedläggningar, fusioner och uppköp har lett till att antalet massa- och pappersproducerande bolag i dag begränsas till ett tiotal med de fem stora – SCA, Stora Enso, Billerud Korsnäs, Södra och Holmen – i spetsen.
Bland sågverken har antalet bolag och produktionsenheter minskat i en kanske ännu snabbare takt. Och även om branschen fortfarande är starkt fragmenterad har några bolag vuxit ut till stora koncerner med omsättningar på runt en miljard kronor eller mer. Det exemplifieras av att Moelven, Derome, Vida och AB Karl Hedin tar plats på listan. Gemensamt för de fyra koncernerna är att de arbetar marknadsorienterat och har en hög grad av vidareförädling. Det är troligen också en av flera anledningar till deras relativt goda lönsamhet genom åren.
Strukturomvandlingen lär fortsätta. Det gäller i synnerhet sågverksbranschen, vilket både Södras vd Lars Idermark och Vidas vd Santhe Dahl intygar. Ur ett skogsägarperspektiv finns det två sidor av myntet. Å ena sidan ger utvecklingen färre köpare av virkesråvara, vilket pressar virkespriserna. Å andra sidan skapar den förhoppningsvis livskraftiga industrier, som ju är en förutsättning om skogsägarna ska få avsättning för sitt virke.
När det gäller sågtimret kan strukturomvandlingen vara mer av godo än av ondo. Lönsamheten i sågverksbranschen är mycket svag och skogsägarna är inte betjänta av timmerköpare som saknar betalningsförmåga.
På massavedsmarknaden skulle en fortsatt strukturomvandling vara av ondo. Det finns sedan länge bara ett fåtal köpare (oligopol) av massaved, vilket avspeglar sig i dagens historiskt låga massavedspriser. Ännu färre köpare skulle pressa priset ytterligare. Till men för skogsbrukets lönsamhet.
Till sist: bland de tio bolag vi har listat finns inte en enda kvinnlig vd. Nog borde det kunna se annorlunda ut på den fronten?
undefined