Is i magen lönar sig inte enligt ny forskningsrapport
Årets regniga höst sätter fokus på vikten av rätt skördekapacitet. Om just det handlar en ny rapport från JTI och SLU. Den bygger på 25 års väderdata och fälttorkningsförsök.
Datamodellerna som forskarna på Institutet för jordbruks- och miljöteknik, JTI, använt kan vid för sen skörd värdera förlorad torrsubstans, däremot inte försämrad kvalitet. I praktiken ger därför en 6,3-meters eller rent av 7,5-meters tröska lägst skördekostnad på en 300-hektarsgård. De högre maskinkostnaderna vägs då upp av mindre läglighetskostnader, alltså mindre risk. Med samma beräkningar för 100 hektar gav 3,6-meterströskan billigaste skörd.
Resonemanget bygger på nypriser för maskiner, väderdata för 20–30 år samt fältförsök om hur snabbt grödor torkar upp efter regn.
Med ett par datamodeller beräknade forskarna sedan hur lång tid man varje år haft på sig att tröska och om kapaciteten räckt till eller om man skulle drabbas av skördeförluster. Kalkylen förutsätter torkning i centraltork med obegränsad kapacitet.
Förvånande nog störde regn oftare skörden i Skåne än i Uppland. Men i genomsnitt hade man kunnat tröska höstvete med 19–20 procent vatten i båda landskapen.
Det lönar sig inte att ha is i magen. Den som ställer tröskan vid vattenhalter på över 24 procent hade både i Skåne och Uppland 75 procents chans att kunna tröska när vädret var lämpligt.
Väljer du däremot att vänta till max 20 procents vattenhalt har du bara 50 procents chans att tröska vid bra väder. Risken för otröskad gröda ökar kraftigt.
Eftersom läglighetsförlusterna i kilo per dag är lägst och avkastningen högst i Skåne klarar sig skåningarna med en något mindre tröska än upplänningarna.
Beräkningarna visar att till 300 hektar behövs i genomsnitt en tröskkapacitet på ungefär 6 procent av arealen varje tröskdag, det motsvarar en årlig drifttid på 130 timmar. På 100-hektarsgården räcker en lägre kapacitet än simuleringens minsta tröskmodell, vilken är 80 trösktimmar eller cirka 10 hektar per dag.
Eftersom läglighetskostnaderna var små för de tröskor som gav lägst skördekostnad har ett högre eller lägre spannmålspris liten inverkan på tröskvalet. Det påverkas heller inte särskilt mycket av ett framtida varmare men också fuktigare klimat.
Särskilt för den mindre gården är centraltorkning en stor fördel, eftersom egen tork blir 70 procent dyrare än centraltorkning. En 100-hektarsgård i Uppland behöver kunna torka bort 70 kilo vatten per timme och meter skärvidd för att konservera en dags skörd inom ett dygn.
I det regnigare Skåne fordras en torkkapacitet på 110 kilo vatten per timme och meter skärvidd. Men tillräckligt dimensionerade luftningsfickor minskar kraven på torken, liksom om man räknar torken tillgodo de regndagar man i genomsnitt alltid drabbas av.