Alla tänkbara resurser och lösningar diskuteras och Hans Hedström växtodlingsrådgivare säger att odling av snabbväxande grödor som ärter, åkerböna och Westerwoldiskt kan vara ett sätt att försöka få in foder.
– Man kan också gardera sig genom att blanda spannmål och baljväxter eftersom grödorna har olika förutsättningar och etableringsmöjligheter beroende på vädret. Och majs ger större skördar än vall. Hur man kan planera och agera handlar ju också om den ekonomiska situationen och hur helheten i företaget ser ut.
Har man frågor kring odling kan man vända sig till Hushållningssällskapets växtodlingsrådgivare, och även om man vet hur man behöver odla kan de vara ett bra stöd tror Hans Hedström.
– I en så utsatt situation som det här är för många lantbrukare så kan rådgivarna vara ett psykologiskt stöd och ge möjlighet att diskutera lösningar och bolla frågor, och få bekräftat att man gör rätt. En rådgivare finns alltid tillgänglig genom ett joursystem.
Lantbrukarna stöttar också varandra. Genom kontakter och samarbeten har många hittat kompletterande foder och det finns ett stort engagemang även hos de som inte är lantbrukare.
– Häromdagen ringde en fritidsboende som hade ¼ tunnland naturvete och det känns som att hela samhället förstår allvaret och försöker hjälpa så gått det går, säger Hans Hedström.
För att rädda delar av situationen med foderbrist jobbar bönderna intensivt.
– De flesta planerar för fullt för att etablera någon form av fodergröda, men för varje dag som går så minskar risken att få ut foderskörd. Den värsta krisen tror jag inte vi sett än.
Flera saker påverkar hur skördarna klarar sig och vädrets makter är svåra att rå på.
– Just nu behövs en rejäl rotblöta för att få en omstart. Vi behöver dygnsregn i två, tre dagar. Kommer inte det inom de närmsta 14 dagarna så kommer man inte hinna etablera grödor som ger foderskörd.
– Sen beror det också på hur hösten blir. Kommer frosten tidigt i september då är det verklig katastrof för djurbönderna.