Hur tänkte Annie Lööf?

Uttalandet utlöste en skur av irriterade reaktioner på sociala medier, med rätta. Centerledaren, som är varm förespråkare för marknadsekonomi och frihandel, borde ha vetat bättre.

Mjölkkrisen är just ett utslag av den fria handeln och krisen är global. Tre händelser har olyckligt nog sammanfallit: EU tog bort mjölkkvoterna, vilket har fått överskotten på mjölk att växa i Europa. Ryssland bojkottar varor från Europa. Kina, vanligtvis en stor köpare av mjölkpulver, minskade kraftigt sin import sommaren 2014. Och priserna har fallit mot botten.

Givetvis är Arla inte felfritt. Mejeriets satsningar i Tyskland har hittills inte varit lyckosamma, det pressar avräkningspriset. Gigantiska bonusar till direktörer sticker i ögonen när bönder kämpar för sina företags överlevnad.

Att pressade bönder riktar sin besvikelse mot Arla må vara begripligt. Men när man vänder sig mot allmänheten med sin Arla-kritik får det effekter som inte är önskvärda. Då blir det fritt fram för andra att kritisera. Den enskilde lille bonden mot multijätten är en bild som passar sällsynt väl in i den dramaturgi medier gärna bygger upp. Och varje gång Arla framställs så i medierna kommer konsumentreaktioner.

Budskap av typen "bojkotta Arla" sprids blixtsnabbt på nätet. Människor tror att de hjälper bönderna genom att sluta köpa Arlaprodukter, i själva verket är det tvärtom.

Åter till Annie Lööf: Hur tänkte hon? Som politiker borde hon söka politiska lösningar på problem. Det kan handla om villkoren för producenterna, något som politikerna råder över. Vill man ha en fri och öppen marknad bör produktionsvillkoren vara så likvärdiga som det är möjligt. Görs inget åt detta flyttar produktion obönhörligt till länder där det är billigare att producera. För flertalet enskilda bönder finns i stort sett två alternativ: Att sälja korna eller att härda ut och fortsätta leverera till Arla. För dem som väljer det senare är knappast öppen kritik mot Arla till någon hjälp.