I skogen i Norberg kör Anna A Utter skogsmaskin. Men eftersom hon lever med den medfödda bindvävssjukdomen EDS (Ehlers Danlos Syndrom) tar hon inget för givet. Samtidigt älskar hon skogen och maskiner.
– Jag är inte frisk men jag lever ändå min dröm, säger hon.
Få kvinnor har valt samma bana som hon. För att få jämnare könsfördelning i skogen tror hon att fler borde låta tjejer prova på att köra maskiner.
– Många skogsägare är kvinnor och då kanske tankar väcks hur det är i skogen. Jag tror att vi är på väg mot rätt tider samtidigt har jag aldrig sett att jag är ett kön som åker runt i skogen. Jag är här av samma anledning som karlarna och det känns så himla rätt.
Själv kom hon i tidig ålder i kontakt med skogen. Pappan ägde en timmerbil under uppväxten och kärleken till hästar tog henne ut i naturen.
– Jag såg skogsmaskiner och kände "Wow, vad man kan utföra saker".
Intresset tog henne till en skogsmaskinsutbildning. Vägen efter det såg ut att leda till eget företagande. Men i dag arbetar hon tillsammans med sin pappa.
– Jag är tacksam över att vi kan driva det här tillsammans och som ensamstående mamma är det inte helt lätt att alltid få det att gå ihop. Då är det bra att jobba med min dotters morfar för han förstår att hon kommer i första hand och han vet vad jag har för sjukdomar.
Sjukdomen gör att det inte är självklart att klara saker. Tidigare intressen som ridning och rally kan hon inte längre ägna sig åt. Men så länge det går kommer Anna A Utter att jobba i skogen.
– Jag tänker ofta på vilken tur jag har som har den här vackra arbetsplatsen och att vi gör något viktigt. Det ger resultat: Skogen blir fin och virke kommer ut, det känns betydelsefullt.
undefined