"Just där naturen behöver skydd som bäst är naturskyddarna som mest misstrodda", skriver Zaremba när han beskriver konflikter kring avverkningar i Norrbotten.
Om syftet med reportaget är att skildra skövling av skog är exemplet Jokkmokk illa valt. Jokkmokk, landets till ytan näst största kommun, borde i stället vara naturvårdarnas våta dröm. Hela 84 procent av den produktiva skogsmarken i Jokkmokk har någon form av skydd. Där finns fyra nationalparker och bland annat Ekoparken Vuollerim, där Sveaskog valt att bevara 2 300 hektar produktiv skogsmark från avverkning. Men tydligen räcker det inte för somliga. När Curt Lennart Stenman vill hugga i sin skog som tillhör den blygsamma andel som inte klassats som skyddsvärd, då tar naturvårdarna strid...
I hela Norrbotten är en fjärdedel av ytan (en sjättedel av den produktiva skogsmarken) avsatt för naturvård. För tre-fyra år sedan gick skogsnäringen samman med landstinget och kommunråden i 12 av länets 14 kommuner i den så kallade Norrbottensdeklarationen. Där krävdes bland annat att statusen i de skyddade skogar man redan har bör inventeras, innan nya reservat inrättas. Det är ett rimligt krav, som ännu inte tillgodosetts.
Inte bara DN, utan en rad medier granskar just nu skogsbruket. Det blåser en snålblåst som väl inte skådats sedan 1970-talets debatt om flygbesprutningar mot sly på bolagshyggen. Därför är det hög tid att skogsnäringen slutar huka i hopp om att det ska gå över. Branschen - inte minst industrin - borde delta i debatten, öppna sig mot omvärlden och visa upp vad man sysslar med. Näringen borde ha mycket att vinna på ökad öppenhet.