Hög tid att agera för mjölknäringen

Sällan - förmodligen aldrig - har så många bönder gästat riksdagshuset, och även en hel del politiker närvarade vid mötet. Men det som initiativet också ledde till var att läget för mjölkbönderna fick stor uppmärksamhet i medierna.

Likviditetskrisen i branschen är akut, om detta vittnade bankmannen Ronny Mårtensson. En genomsnittlig mjölkgård har tappat 800 000 kronor i intäkt på ett år - och det i en bransch som redan tidigare levde på rost och röta.

Kriserna har avlöst varandra inom svensk animalieproduktion. Men det som nu drabbar mjölknäringen är troligen den mest allvarliga. Mjölken är ryggrad i många bygder, i norr och i södra Sveriges skogsbygder. Faller mjölkproduktionen drabbas också andra näringar. Och när en lagård har tömts på mjölkkor ska väldigt mycket till för att nya kor ska flytta in.

Egentligen har Sverige goda förutsättningar för att producera mjölk. Vi har gott om en nödvändig resurs; vatten. Vi har skickliga mjölkbönder. Men kostnadsläget är högt, och det beror i hög grad på regler och särskatter uppfunna av politiker. Sorgligt nog hör man fortfarande politiker tala om skärpta krav på lantbruket, exempelvis när djurskyddet debatterats i riksdagen. Det är som att man inte insett att vi har en internationell konkurrens - 20 år efter EU-inträdet!

Nu måste politikerna vakna, och snabbt agera för att förenkla för branschen. En lång rad åtgärder har exempelvis föreslagits av LRF Mjölk som bland annat numera slaktat en tidigare helig ko; lagkravet att kor ska gå ut på bete. Inför mer flexibla villkor, är ett av budskapen. Datumexercisen och detaljkraven är föråldrade.

Om inget görs får man acceptera att öppna landskap blir skog, att den biologiska mångfalden minskar och att jobben på landsbygden blir färre.

Bra vore också om Arla väljer att konsolidera mindre och i stället betala ut en större efterlikvid, vilket diskuterats i styrelsen. Det är pengar som behövs.