– Pappa brukade visa mig runt och säga "det här kommer att bli ditt en dag". Jaha, tänkte jag utan att förstå vad det skulle innebära. Jag levde ett helt annat liv, säger Helena Tysk.
När hennes far gick bort 2001 var äldste sonen nyfödd och Per och Helena hade börjat se sig om efter ett annat boende. Till skogsfastigheten hörde en liten stuga och familjen började fundera om det kunde vara ett alternativ.
– Vi ville inte sälja gården, så vad skulle vi göra? Lika bra att flytta dit, tänkte vi. Så där stod vi med en skogsfastighet utan att ha någon riktig koll på läget. Jag började med att gå en skogskurs för tjejer. Vi var ungefär tio stycken i gruppen och alla var på någorlunda samma nivå. Det var väldigt bra, man tordes ställa alla dumma frågor. Exempelvis, vad är en röjning? Varför ska man röja och när gör man det?
Fastigheten består av tre skiften och den totala arealen är på 33 hektar, varav 25 är produktiv skogsmark. En skogsbruksplan upprättades 2002 och det totala virkesförrådet var då 2 667 m3sk. Helena har siffrorna i huvudet och använder termer som bonitet, medeltal och träslagsfördelning.
–Idag förstår jag vad begreppen betyder. Jag har fått en helt annat säkerhet och kan prata skog om det behövs. Att ha en skogsbruksplan var en självklarhet, som en skyldighet mot min far. Vårt skogsbestånd är ungt, det här är något vi förvaltar åt våra barn.
Per och Helena har lagt ner mycket tid på fastigheten, inte minst då boningshuset. Den ursprungligen lilla stugan med kök, sal och kammare är både om- och tillbyggd och är idag på över 300 kvadrat. På gården springer höns fritt och en flock viltgrisar bökar i en stor inhägnad. I dalgången framför huset betar kronhjort, dovhjort och några norska får av rasen Spelsau.
Det handlar om att hålla landskapet öppet och få bruk av den åkermark som hör till fastigheten. Köttet täcker familjens egna behov och efterfrågan på lokalproducerat kött är stort. Kunderna tingar år från år.
Jakt är numera ett centralt tema hos familjen Tysk. Men från början var Helena bara irriterad på allt som hade med jakt att göra.
– Vi hade små barn och ett hus som behövde repareras. Per var sällan hemma. När han inte jobbade så skulle han jaga, reparera älgpass eller titta till någon rävåtel. Det kändes som han bara var ute och lekte medan jag fick ta hand om allt här hemma. Om jag frågade "när kommer du hem?" så kunde han inte ge besked. "Det går inte, jag kan inte veta det. Jag jagar" svarade han alltid. Lägg av, tänkte jag, det är väl bara att bestämma en tid. Hur svårt kan det vara?
Så Helena bestämde sig för att följa med på ett pass för att försöka förstå vad han menade. Och så gick det som det gick. Den första egna bössan blev en Husqvarna Carl Gustaf som hon fick av Pers farfar i present när hon klarat skjutprovet för jägarexamen. Nu har vapenskåpet utökats med en Browning halvautomat som kommit väl till pass under björnjakten.
Och fler lär det bli. Efter att i flera år drömt om att kunna hitta ett sätt att försörja sig på sitt jaktintresse lämnade Helena sin tidigare yrkesbana för att istället bli vapenansvarig hos Jaktia i Falun. Nu lever hon sin dröm.
– Det enda negativa med att jobba här blir nog att jag inte kommer att få någon lön kvar. Det finns ju så mycket jaktprylar att lägga pengarna på, säger Helena och ler nöjt.