Har SLU glömt bort lantbruket?
Vill vi ha ett samhälle där både rådgivning och regelverk sköts av någon som aldrig satt sin fot i en lagård annat än med plasttossor på välputsade skor? Det skriver Ida Frankenberg.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag läser mitt fjärde år på husdjursagronomprogrammet på SLU och för ett tag sedan dök frågan om varför man inte ströar en spaltbox upp under min utbildning. Ska det vara okej att någon som snart är färdig agronom inte kan detta? Jag är till stor del väldigt nöjd med min utbildning, men i en aspekt finns det förbättringspotential. Det handlar om att agronomi är lantbruksvetenskap, men många gånger glöms nog implementering av kunskaper i det praktiska lantbruket bort. Kan SLU möjligtvis ha glömt bort definitionen av L i sitt egna namn?
En stor del av de som läser till agronom har inte lantbruksbakgrund, en helt naturlig följd av att allt färre bedriver lantbruk idag. Det som förr skulle ge agronomer grund till lantbruk, det så kallade propp-året, har inte funnits sedan 1993. Sedan 2004 finns det inget som helst krav på tidigare praktisk erfarenhet av lantbruk för att få läsa en agronomutbildning och sedan titulera sig som agronom. Praktiska kunskaper hör snarare till ovanligheten än normen bland de som läser till agronom. Men med dessa praktiska kunskaper kommer en förståelse för vad som är rimligt att anta och förvänta sig av lantbrukare.
Jag anser inte att alla ska behöva vara uppväxta på gård eller ha erfarenhet av lantbruk för att studera lantbruk. Men kanske behöver SLU tänka över de konsekvenser som blir av att akademiker utan lantbrukserfarenhet kan komma att fatta beslut som påverkar framtidens lantbruk. Vill vi ha ett samhälle där både rådgivning och regelverk sköts av någon som aldrig satt sin fot i en lagård annat än med plasttossor på välputsade skor? Många skulle nog gynnas av att dras ner i skiten och inse att en lantbrukares vardag kan bestå av att laga en trasig utgödsling. I just skiten.
Jag tror att även en teoretisk utbildning behöver en koppling till praktik för att möjlighet att förankra sina kunskaper ska finnas. Det är ofantligt värdefullt att få äta frukost efter morgonens ladugårdspass vid en lantbrukares köksbord. Att få prata om motgångar, byråkratiska system, trasiga utgödslingar och sjuka djur. Men även att få se solen gå upp över en rykande gödselstack, dricka mjölk från tanken och lära sig lantbrukets årscykel från en traktorhytt. Jag tror på att det är där man sätter grunden för de som blir duktiga framtida agronomer.
Ida Frankenberg, blivande husdjursagronom