Här får kursdeltagarna lära sig bygga egen gärdsgård
Virke till gärdesgårdar producerar skogen av sig självt. Men kunskapen om hur man bygger dem måste hållas vid liv från generation till generation.
Tätvuxet och klent ska virket vara. Sådant försvinner gärna idag som skräp eller i bästa fall ved vid en vanlig avverkning.
Det var det första de tolv deltagarna vid en kurs i gärdsgårdsbyggnad fick lära sig om råvaran. Kurserna ordnas med jämna mellanrum av länsstyrelsen i Värmland, och den senaste hölls nyligen strax utanför Norra Ivarsbyn, Östervallskogs socken.
– Det ska helst vara dåligt skött skog, säger kursledaren Daniel Eriksson med glimten i ögat, för ska sanningen fram får man det man behöver även i en brukad och skött skog.
Säljer gärdsgårdsvirke
– Jodå, men man får gå en bit. Många skogsägare vill ju dessutom ha förröjt inför en avverkning och då kan man få komma och plocka. Äldre skogsägare som har tid tar ibland fram gärdsgårdsvirke och lägger det på Blocket till styckepris, säger Daniel Eriksson.
Så råvaran är säkrad. Däremot måste kunskaperna hållas vid liv från generation till generation.
Första dagen i Östervallskog ägnades åt materialinsamling i skogen intill. Fram kom klena tätvuxna granslanor på mellan två och fyra meters längd och dessutom tunna grenar på minst 120 centimeter att binda med. Har man tur kan man till det hitta täta bestånd där granfrön slagit rot i grupp och inte blivit mer än ett par centimeter på 50 år. Kvistar av en är kanske allra bäst men lite svårare att få tag på i rätt mängd.
Man ska alltid använda yxa, aldrig såg, i gärdesgårdsbygget. Sågsnittet främjar röta. Och en välslipad yxa har inga problem med en färsk aldrig så tätvuxen gran.
Störar spetsas
Väl på byggplatsen spetsas störarna som ska ner i marken. Genom att elda på spetsarna så kådan tränger ut står de sig längre i marken.
De liggande slanorna, helst tre och en halv till fyra meter långa, klyvs om de är lite för grova med yxa och läggs ungefär tio stycken omlott topp mot topp mellan störarna längs gärdesgården. Grovt räknat går det åt ett tiotal löpmeter per meter gärdesgård. Varannan slana binds fast med grenvidjorna som värmts i kokande vatten först.
– Jag har varit ute och samlat virke i tre helger nu, jag ska ersätta en gammal rutten ståltrådsbunden gärdsgård, berättar Roger Pettersén från Årjäng som inte har egen skog men ser efter föräldrarnas.
Han visar också upp snitten på två slanor. Den ena där vi räknar uppåt 40 årsringar på ett par tum ska ner i marken. Den andra, tioåriga, får duga liggande i gärdsgården.