Riksskogstaxeringen synar i årets rapport skogsbrukets insats för att stärka den biologiska mångfalden i skogarna. Av den framgår att den ändring av skogsvårdslagen som gjordes 1994 med jämställda produktions- och miljömål har fått flera positiva effekter, men statistiken avslöjar även negativa förändringar.
– Ja, de positiva effekterna har vi ju sett ett tag så att de syns tydligt i statistiken nu är inte direkt oväntat. Det som kanske förvånar mig mest är den kraftiga ökningen av antalet grova lövträd, säger Sören Wulff, analytiker på Riksskogstaxeringen i Umeå.
Han betonar att alla siffror i rapporten gäller för naturhänsyn på brukad skogsmark utanför skyddade områden och reservat.
undefined
Kurvan över gammal skog, äldre än 160 år i norr och 120 år i söder, visar en dramatisk sjunkande arealandel i norr sedan 1923 då inventeringarna började. En tydlig vändning har skett sedan 1995 då kurvan vände uppåt i norr. I söder är andelen äldre skog låg men har ökat försiktigt sedan mätningarna började på 1920-talet.
– Senaste uppgången i hela landet kan nog kopplas till både nya lagen och införandet av miljöcertifiering som gör att skogsägarna ska skydda fem procent av arealen. I det sammanhanget sparas nog mer äldre skog som betyder mycket för den biologiska mångfalden, säger Sören Wulff.
undefined
En annan positiv utveckling är att volymen hård död ved fördubblats sedan 90-talet. När det gäller äldre lövrik skog har areal med hård död ved ökat fyrfaldigt i både söder och norr.
Grova lövträd är viktiga för mångfalden och insikten om det har gått fram. Särskilt när det gäller stora ekar så har antalet ökat kraftigt, även bok och grova övriga ädla lövträd ökar från låga nivåer. Den totala arealen ädellövskogar ökar också stadigt sedan ädellövskogslagen infördes 1984, det visar mätningarna som började 1985. Den totala arealen ädellövskog handlar dock bara om cirka 1 procent av den produktiva skogsmarksarealen i landet.
undefined
Nu pekar inte alla kurvor åt rätt håll när det gäller mångfalden. Granifieringen i hela landet är mycket tydlig och har pågått med hög fart i södra Sverige sedan 1980 och fortsatte öka efter Gudrun-stormen 2005. Även i norra Sverige har granen ökat på bekostnad av tallen även om minskningen planat ut senaste 15 åren. Stora skador på tallungskogar, bland annat på grund av älgbetning, anses ligga bakom.
Sedan 1993 har den genomsnittliga volymen levande träd ökat med 20 procent per hektar. Denna skogsbrukets framgång med god tillväxt i både tall- och granskogar, samt täta planteringar, påverkar miljön. En effekt är att utbredningen av både fält- (bärris, gräs med mera) och bottenskikt (mossa, lav medmera) minskat. Kring hälften av marken i Sydsverige saknar båda skikten. Över hela landet minskar bärsriset, särskilt dramatiskt är det för blåbär i norra Sverige. Där minskar även renlaven kraftigt.