Motsättningarna mellan land och stad ökar, enligt en rapport som Stockholms Handelskammare har gjort. I sina förslag föreslår därför Handelskammaren mer makt till kommunerna - med en uppluckring av strandskyddet - och stärkt äganderätt.
I dag publicerade Stockholms Handelskammare rapporten ”Bilden av Stockholm” där man låtit intervjua 2 067 personer i hela landet, förutom boende i Stockholms län. Rapporten visar att 40 procent av de intervjuade anser att motsättningarna mellan huvudstaden och övriga Sverige har stigit de senaste tio åren.
I undersökningen visar svenskarna upp en tydlig frustration över politikerna, både på riksnivå och lokalt. Många anser att politiken på lokal nivå måste bli mer pragmatisk - att politikerna blir mer lyhörda för befolkningens önskemål och att de börjar samverka mer över partigränserna.
”Byt ut kommunpolitikerna till kreativa, positivt tänkande personer som gör saker och skapar utveckling i stället för att slänga skit på varandra och ha med Jante i allt”, säger en kvinna i en stad i Västernorrlands län i rapporten.
De intervjuade påpekar vikten av att Stockholmspolitiker blir bättre på att se och förstå de förutsättningar och utmaningar som finns i andra delar av landet. ”Inför en modell som liknar den som finns i Norge, så att en del av avkastningen på vattenkraft, vindkraft och skogsbruk återförs till kommunen där den produceras. Då kan nog skatteutjämningssystemet mellan kommunerna avskaffas”, föreslår en av de intervjuade.
De som är av åsikten att Sveriges utveckling är ett nollsummespel - där en positiv utveckling i Stockholm bidrar till en negativ utveckling i övriga landet - återfinns bland de som är äldre, bor på mindre orter/landsbygden, lågutbildade, har växt upp i jordbrukarfamiljer, aldrig själva bott i Stockholm eller de som sympatiserar med Sverigedemokraterna.
Även det motsatta gäller: de som upplever att en positiv utveckling i huvudstaden bidrar till en positiv utvecklingen i övriga landet, återfinns huvudsakligen bland: yngre, dem som bor i större orter/städer, högutbildade, dem som växt upp i akademikerfamiljer, dem som själva bott i Stockholm under en längre period av sitt liv, dem som sympatiserar med Miljöpartiet, Socialdemokraterna eller Moderaterna.
Läs också: Framtidstro inom kött och förädling
Det är också tydligt att de som ser på ekvationen som ett nollsummespel är de som upplever att den egna hembygden utvecklats negativt de senaste tio åren. Om det har gått dåligt för den egna bygden beror det till stor del på att man avvecklat resurser där och koncentrerat dem till huvudstaden.
- Det finns ett tydligt samband mellan hur de svarande tycker att det gått för den egna bygden och hur positivt inställd man är till samspelet mellan stad och land. Därmed är det också logiskt att titta på hur man kan stärka näringslivet och den ekonomiska utvecklingen på mindre orter och samhällen, säger Fredrik Torehammar, näringspolitisk expert på Stockholms Handelskammare.
Handelskammarens slutsatser i rapporten är att åsikten om att utvecklingen i Sverige ses som ett nollsummespel är bekymmersam. ”Det är viktigt att lyssna på den uppfattningen, men framför allt måste ord och handling visa att utgångspunkten är fel”, står det att läsa.
En del svenskar upplever en orättvis fördelning av landsbygdens naturresurser och anser att de utnyttjas eller till och med förstörs på landsbygden medan de ekonomiska vinsterna av dessa hamnar i Stockholm. Skattemedel som har sitt ursprung i naturvärdena borde enligt deras resonemang återföras till de platser där naturresurserna exploaterades.
- Vi ser att många gillar staden Stockholm, tycker att den är vacker och har bra utbud och hög puls. Däremot finns det en skepsis mot Stockholm som symbol för den ekonomiska, politiska och mediala makten. Det finns en misstro som man måste ta på stort allvar, säger Fredrik Torehammar.
Stockholms handelskammare föreslår därför i sin rapport sju åtgärder för att stärka landsbygden:
Visserligen är stödet per capita högre i glesbefolkade kommuner, men eftersom de har få invånare får de tio kommuner som får mest utjämningsbidrag per capita bara ett par procent av det totala bidraget som delas ut. Om det kommunala utjämningssystemet är tänkt att fungera som en regionalpolitisk åtgärd och om dagens höga urbaniseringstakt ska kunna motiveras på sikt måste det kommunala utjämningssystemet reformeras för att bli rättvist.
Ett antal reformer som decentraliserar maktutövande och stärker äganderätten bör övervägas. Ett exempel är strandskyddet som slår mot allt byggande nära vatten. Regelverket gör att många kommuner inte utvecklar bostäder eller besöksmål i strandnära lägen. Strandskyddet behöver reformeras och styras mer av lokala förutsättningar än i dag. Mer makt bör ligga hos kommunerna som i dag ser sig överprövade av Länsstyrelsen i allt för många fall.
Nästan 60 procent svarar att de helst vill bo på landsbygden eller i en mindre ort. Invånarnas önskemål om var de vill bo i kombination med storstädernas ekonomiska dynamik och starka arbetsmarknad gör att möjligheterna att arbetspendla bör förbättras. Stockholms Handelskammare anser att den rambudget som riksdagen slagit fast för den nationella infrastrukturplanen inte är tillräcklig. Mer pengar behövs för alla former av infrastruktur.
Inrikesflyget har en särskilt viktig roll i ett glesbefolkat land som Sverige. Införande av flygskatt och hot mot flygplatser, både i och utanför storstäder, minskar möjligheten att driva företag, bo och veckopendla mellan storstäder och andra regioner.
Snabbhet och förutsägbarhet i hanteringen av plan- och byggfrågor samt tillstånd är centralt för företagsklimatet. I dag är de regionala skillnaderna alltför stora.
Det är intressant att notera att det som respondenterna är mest nöjda med är tjänster som levereras av näringslivet. Det man är mest missnöjd med är det som den offentliga sektorn har ansvar för. Det offentliga bör upprätthålla en grundläggande nivå på service för hela landet.
Många uppfattar att staten mer eller mindre omöjliggör skogsbruk från en dag till en annan. I likhet med strandskyddsfrågorna upplevs reglerna också som oförutsägbara. Det finns en risk att äganderättsfrågor utanför storstäder åsidosätts på ett sätt som inte hade varit aktuellt för storstädernas befolkning. En stärkt äganderätt skulle gynna det lokala självbestämmandet över hela landet.
