Under sina två år som ordförande har han kraftigt tonat ner betydelsen av det ”strategiska aktieinnehav i HK Scan” som tidigare var en ledstjärna för för- eningen. Inflytandet och makten i HK Scan är obetydliga, menar han.
– Det bygger på en missuppfattning att vi kan ha ett strategiskt inflytande med 13 procent av rösterna. När finska huvudägaren LSO har över 70 procent är det ingenstans vi kan utöva något inflytande, säger han vid köksbordet hemma på Övedskloster.
Otto Ramel ifrågasätter nyttan för Sveriges Djurbönder av att sitta kvar i HK Scan, Scan och inköpsbolaget SLS styrelser.
– Saken nämndes av HK Scans VD under styrelsemötet den 16 februari. Jag och Henrik Treschow (svensk, extern ledamot) hoppade till. Jag försökte efteråt ha en dialog med ordföranden Juha Kylämäki, men han gjorde ingenting.
Efter två veckors finsk tystnad ilsknade Otto Ramel till och skrev en de- battartikel med skarp kritik mot smågrisimporten.
– Artikeln var väl på gränsen för vad man får säga, men någon jävla ordning får det vara även i ett slaktföretag.
– Vi blev totalt överkörda.
När det gäller HK Scans styrelse – vad har du själv under två år kunnat påverka?
– Vikten av att vara lyhörd mot marknad och konsumenter vilket innebär att svenska konsumenter vill köpa svenskt kött. Sedan har ju företaget agerat tvärtemot vad du sagt?
– Ibland har jag varit en ropande röst i öknen, konstaterar Otto Ramel, utan att säga emot.
Nu menar han att Sveriges Djurbönder måste sätta en gräns mot HK Scan och dess dotterbolag för att inte uppfattas som en gisslan. Utan styrelseposter skulle Sveriges Djurbönder kunna agera friare och locka nya medlemmar.
– Vi är väl medvetna om hur illa läget är, att vi har lågt förtroende, medlemmar som helst vill lämna men inte kan och ingen ordentlig uppgift. Då behövs en bodelning så att vi inte kopplas samman med HK Scan. Vilket berättigande har då föreningen Sveriges Djurbönder?
– Det ska jag svara på efter stämman då jag och nya VDn Marika Wärff har hållit våra tal. Men det finns ett utrymme att agera.
Otto Ramel menar att svenska husdjursbönder behöver en samlande kraft, men om det ska vara Sveriges Djurbönder är han inte säker på.
– Det kan vara något helt nytt, säger han och pekar på att LRF är inne på samma linje.
– Då valde de att ta en yngre kraft och det är helt rätt tänkt.