”Halmen får inte vara för torr”
Om ammoniakbehandling ska ha någon effekt på energivärdet värd namnet så kan inte halmen vara för torr. Det menar Anders H Gustafsson på Växa Sverige.
Om ammoniakbehandling ska ha någon effekt på energivärdet värd namnet så kan inte halmen vara för torr. Det menar Anders H Gustafsson på Växa Sverige.
Vattenhalten i halmen bör vara en av utgångspunkterna när djurhållaren bedömer om ammoniakbehandling kan löna sig, anser Anders H Gustafsson på Växa Sveriges avdelning Forskning och kunskap.
Att ammoniak kommer i kontakt med vatten är nämligen förutsättningen för att upplösningen av halmens cellulosa sedan ska kunna brytas ned i vommen.
– Med en vattenhalt på 20 procent kan man räkna med god effekt medan den nästan uteblir vid 10–12 procents vattenhalt. Däremellan finns en bedömning att göra, säger Anders H Gustafsson.
Även om behandlingen lyckas förbättras energivärdet i halmen som mest med 25–30 procent. Det kan jämföras med vallfoder där även sent skördat hö normalt har bättre energivärde än ammoniakbehandlad halm. Halmen lämpar sig därför bäst för lågproducerande djur.
– Normalt används väldigt lite halm i foder till mjölkkor med hög avkastning och i så fall främst för att erhålla en struktureffekt. Den kan passa som utfyllnad till sinkor som behöver lågenergifoder och mättnadskänsla, säger Anders H Gustafsson.
Enligt honom finns ingen forskning som stöder det ofta förekommande påståendet att behandlad halm är mer smaklig för djuren. Det råder dock ingen tvekan om att halmen får en högre smältbarhet.
Om halmen är fuktig vid tröskning så får det högst dröja några dagar mellan pressning och ammoniakbehandling. Annars kommer den att hinna börja mögla och möglet försvinner inte i och med behandlingen.