Uppgifterna från länsstyrelsens praktikant räckte för att myndigheten skulle åtalsanmäla Gunnar Hugosson för djurplågeri. Det ledde hela vägen till en rättegång och efter den friande domen vill Gunnar ha en ursäkt från länsstyrelsen.
Det var i februari 2016 som Gunnar Hugosson och hans bror Tore i Hyssna utanför Kinna drabbades av ett lodjursangrepp. Ett får hittades dött men de fann också en tacka som låg utslagen men utan synbara skador.
Den högdräktiga tackan fraktades till gården i skopan på en traktor och lades i stallet med förhoppning om att hon enbart hade blivit chockad och kanske skulle kvickna till. Angreppet anmäldes till länsstyrelsen direkt på morgonen men det dröjde till eftermiddagen innan personal från myndigheten kom till gården.
När besiktningsmannen kom var det i sällskap med en chef och en praktikant. Trion skulle efteråt fortsätta till ett annat möte i trakten.
– Besiktningsmannen sa att resten av sällskapet bara ville följa med och titta. Jag kunde ju aldrig ana vilka följder det skulle få och sa att det gick bra, berättar Gunnar Hugosson.
Chefen och praktikanten reagerade på att tackan inte låg på en ströbädd och det slutade med att praktikanten kontaktade djurskyddsenheten på länsstyrelsen. Praktikanten tyckte också att det var obehagligt när Gunnar och besiktningsmannen missförstod varandra huruvida tackan var avlivad eller inte.
Med praktikantens uppgifter som grund gjorde djurskyddsenheten månaden därpå en åtalsanmälan om djurplågeri. Det var dock Gunnar omedveten om i över 1,5 år innan det kom ett brev från polisen med kallelse till förhör.
– Polismannen ville att jag skulle skriva på och ta 5 000 kronor i böter. Jag svarade att det gör jag aldrig, jag hade ju bara vårdat ett sjukt djur, säger Gunnar Hugosson.
Från och med att polisutredningen startade har Gunnar till och från mått psykiskt dåligt. Han är en ostraffad 72-årig man som haft olika typer av förtroendeuppdrag under hela sitt vuxna liv.
– I början var det nästan så att jag inte ville ut bland folk. Jag är en känd person i bygden och på ett sätt kände jag mig straffad redan innan det hade hållits rättegång, säger Gunnar Hugosson.
Han kallades bland annat till Kriminalvården som rutinmässigt gör personutredningar i alla ärenden där brottet kan föranleda ett fängelsestraff.
I september förra året kom domen som friade Gunnar. Tingsrätten konstaterade att varken chefen eller praktikanten hade varit och känt på tackan eller på golvet där den låg utan mest tagit anstöt av att se djuret ligga på ett betonggolv utan ströbädd.
Det fanns heller inga bevis för att tackan, som hade en decimetertjock päls och låg i ett stall omgiven av ett 20-tal nötkreatur, hade blivit avkyld.
– Jag har själv varit den som ställt upp och åkt och hjälpt folk med sjuka djur och vid lamningar. Jag har till och med gått kurser för att lära mig mer, berättar Gunnar Hugosson.
LRF har både lokalt och regionalt engagerat sig i fallet. Efter att rättegången klarats av har det hållits flera möten med länsstyrelsen där LRF-representanterna har begärt en offentlig ursäkt.
– Det allvarliga är att vi har en praktikant utan sakkunskaper vars utsaga aldrig ifrågasätts och att anmälan går hela vägen genom länsstyrelsens system och därtill genom hela rättsväsendet, säger Stefan Brunander, tidigare regionstyrelseledamot och en av dem som stöttat Gunnar Hugosson mest.
Gunnar Hugosson tvekade länge inför att ställa upp på en intervju men vill ändå berätta sin historia om den kan förhindra andra lantbrukare att råka illa ut.
– Det är därför jag ville driva fallet vidare, säger han.
Justitieombudsmannen, JO, vill inte pröva LRFs och Gunnar Hugossons anmälan mot ansvariga på länsstyrelsen.
JO har en tidsgräns på två år för att pröva ett ärende. Det är den enda rimliga anledningen till att det med vändande post kom ett beslut om att Gunnar Hugossons ärende inte föranleder någon åtgärd och avslutas. Någon motivering lämnas inte.
– Vi är inte skyldiga att lämna någon motivering, säger handläggaren Madeleine Nilsson på JO.
I anmälan argumenterar Gunnar Hugossons och LRF Västra Sveriges juridiska ombud, advokat Johanna Wennberg, för att datumet för domen ska räknas som starten för tidsgränsen eftersom det är först då som omständigheterna vid anmälan har prövats.
Men av allt att döma räknar JO tidpunkten för länsstyrelsens åtalsanmälan som startdatum, det vill säga den 23 mars 2016. Problemet är att Gunnar Hugosson inte kände till att anmälan mot honom existerade förrän han kallades till polisförhör i månadsskiftet oktober–november 2017, alltså över 1,5 år senare.
Det resonemang som JO tycks föra innebär att tidsfristen för att göra en anmälan gick ut i mars 2018, ett knappt halvår innan rättegången hölls. Om polisutredningen hade startat ännu senare kunde det ha blivit så att Gunnar Hugosson helt hade berövats möjlighet till granskning av JO.
– Det är anmärkningsvärt om JO räknar tidsfristen från anmälan. Det är ju inte Gunnars fel att ärendet har dragit ut på tiden, säger Johanna Wennberg.
Ett JO-beslut går inte att överklaga.
– Vi har inte bestämt om vi kan och ska gå vidare. Det som främst verkar återstå är att skapa debatt kring frågan, säger Johanna Wennberg.
