Guldyxan till stridbar skogsägare

Genom lobbying och hemsidan hoppas nätverket kunna sätta frågan i fokus och stärka skogsägarnas röst för att skydda skogen.

Jonas Martén har följt diskussionen om älgskadorna på nära håll under alla år.

– Det pratas en massa men skadorna bara växer och till slut insåg jag att något måste göras. Tålamodet tog slut! Var finns markägarorganisationerna, LRF och skogsägarföreningen, och jätten Sveaskog? De har inte synts så mycket, säger Jonas Martén, entreprenör och skogsägare i Forsbyn intill Kalixälven i Norrbotten.

I fjol samlade han några skogsägarkollegor och drog i gång ett nätverk för att ta initiativet i älgdebatten, i första hand lokalt men även på ett övergripande plan. Nu har man femtiotalet medlemmar och intresse för nätverket finns från andra delar av Sverige.

-Det är många som känner för att göra något och de är tacksamma för att någon höjer rösten och börjar agera.

Jonas Martén är orädd och intensiv och har på kort tid satt fart på diskussionen. Nätverket är främst en lobbyorganisation och har egen hemsida - www.viltskador.se - och ordnar möten, utbildning är också på gång. Många kontakter med länsstyrelsen, brevväxling med landshövdingen och medverkan på en dag hos Naturvårdsverket i Stockholm har han hunnit med.

- Största problemet sitter i huvudet på skogsägarna, bristen på kunskap om våra rättigheter är också stor. Vi måste inse att det är vi som bestämmer och höja våra röster på möten. Jag vill inte ha konflikt med jägarna, jag jagar själv, men är det enda möjligheten så får det bli så.

Jonas Martén ler när jag frågar om han är en bråkstake.

- Om något är fel så viker jag inte, säger han bestämt.

- Vi måste ha möjlighet att bedriva ett rationellt, men även varierat, skogsbruk utan att älgarna kommer och ödelägger allt. Det måste fungera utan att vi tvingas stängsla in våra ungskogar. Det är för dyrt och otrevligt med stängselskogar, dessutom skickar man bara betningsproblemet till sina grannar.

Jonas Martén ser inte några möjligheter att förändra sitt skogsbrukande så att ungskogen klarar dagens stora älgstam.

- Jag röjer lite senare och sår en del contorta, men även den toppbetas numera. Möjligen kan man även skapa lite mer foder, men det blir marginellt. Själv har jag föryngrat med lärk och en del löv och det tvingas jag hägna in.

Vi glider in på skadesituationen i dag och han visar statistik från Älgbetesinventeringen, Äbin, som avslöjar att de årliga färska skadorna på tall varierar mellan 5 och 15 procent över Norrbotten.

– Det är alltså årliga skador. På många håll kommer vi inte att få några riktigt fina timmerskogar alls om det här får fortsätta. Det blir visserligen våra barns problem, men jag anser att vi bör ordna det här nu.

Det nya älgskötselområdssystemet har nog styrkor, "stammen ska ju förvaltas över större områden", men verkar byråkratiskt och dyrt. Hans recept är en kraftig nedskjutning av älgstammen, under en period skulle man kunna ha fri avskjutning, menar han.

- Det är ingen risk för älgstammen. Många talar om 1980-talets enorma älgstam, den fanns bara under ett par år innan man radikalt sköt ner stammen. Nu har vi haft en nästan lika stor stam som då under nästan tio år. Det är därför vi får de här enorma effekterna, säger Jonas Martén, och visar statistik över älgstammen.

Myndigheternas bristande förståelse för skyddsjakt har han och nätverket jobbat mycket med.

- När lagstiftarna införde skyddsjakt så menade de att den skulle vara generös, det framgår av propositionen till riksdagen. Så har det inte blivit utan tjänstemännen på länsstyrelserna tolkar det här olika och det är alldeles för svårt att få skydda sin skog. Inte sällan trollar de bort ansökningar i byråkratiska turer som tar sådan tid att möjligheten till skyddsjakt försvinner.

Jonas Martén menar att det måste bli en förändring eftersom markägarens möjlighet att skydda och sköta sin skog enligt andra lagar omöjliggörs.

- Staten tar ifrån oss rätten att sköta skogen lagligt. Nästa gång man avslår en skyddsjakt måste staten även vara beredd att ersätta markägaren för de färska skador som uppstått.

- Det finns hopp för LRF, säger han leende, men några planer på att lägga ner nätverket finns inte.

– Nej, det behövs verkligen någon som eldar på i det här om det ska bli förändringar. Sveaskog, som är stor skogsägare här och har stora skador är märkligt tyst, men även där märks nu en tendens till att de ska börja agera.

- I dag är det jägarmakten som bestämmer avskjutningen och använder försiktighetsprincipen. Det innebär att man knappast skjuter tilldelningen, resultatet blir en ökande stam. Jag vill också utgå från försiktighetsprincipen, men ur skogens synvinkel. Vi bör skjuta ner älgstammen så att skadorna på skogen ligger på den acceptabla nivån 2-3 procent färska skador.

Jonas Martén är mycket glad för att han och nätverket uppmärksammas med Guldyxan.

- Det är roligt för egen del men framför allt för nätverket som kanske blir taget på ännu större allvar i framtiden. Vi arbetar seriöst och det understryks av priset. Förhoppningsvis kan vi få många markägare som i dag sitter tysta på mötena att höja rösten, säger Jonas Martén.