– Vi är det största potatispackeriet i Dalarna, säger Ann när vi går in i den stuga som utgör kontoret. Vi odlar 70 hektar potatis men köper också in från andra.
På kontoret hänger ett imponerande älghuvud och fyra flygfoton över Snöborg från olika tider.
Mycket har hänt här sedan gården dök upp i handlingarna i en skattelängd från 1539, där en ”Torbiörn y Snööborgh” skattar 2 öre. Sedan är det en lucka i kunskaperna till 1600-talet där Björn Nilsson, född 1589, får stå som urfader till Björnsätten.
En rejäl sådan eftersom han levde till 1695 och alltså blev 106 år. Året före sin död besökte han enligt husförhörslängden fortfarande kyrkan. Den tredje ägaren, Nils Christofferson, gifte sig med Susanna, som var dotter till prästen i Dala-Järna, Ericus Andrae Godenius. På så sätt är Björnsfamiljen släkt med många präster Godenius från Västmanland och Dalarna.
Två generationer senare med Björns Olof Ersson dyker Björns upp som gårdsnamn. Det finns på dalavis kvar ännu i dag. Gården har gått i rakt nedstigande led från far till son i tolv generationer från 1500-talets Björn Nilsson till dagens Björns Janne Eriksson. Janne kommer farande från potatisupptagningen som är i full gång så här i september. Över en kopp kaffe berättar han om gården och driften.
undefined
– Nej, det har försvunnit mer och mer. Folk säger Janne i Snöborg och det är bättre att få fram det namnet i stället eftersom företaget heter det.
Däremot går Björns igen i hela familjens namn. Björns Janne och Björns Ann har barnen Björns Alfred, Björns Ellen och Björns Harald som är mellan 9 och 14 år gamla.
Jag frågar Janne om det betyder något att äga en gård som gått i släkten sedan 1500-talet.
– Ja, den har blivit svårare att sälja, säger han med ett kort skratt.
Alfred förtjust i traktorerna
Om det blir en trettonde generation är för tidigt att säga. Klart är att Alfred är mycket förtjust i jordbruket och traktorerna.
– Mycket mer än vad Janne är, säger Ann. Han tänker mer på affärerna.
I det ingår att utveckla gården och företaget. Förutom potatisen har Janne och Ann investerat i två vattenkraftverk och sköter pelletstransporter. Köttdjur är gårdens enda boskap.
Jannes far Björns Erik bor inne i Dala-Järna och vi gör ett besök. Det var hans pappa Birger som forskade fram gårdens historia och Erik har fortsatt att intressera sig för den.
Gården har förändrats mycket under årens lopp. På hembygdsgården som ligger i närheten kan man föreställa sig hur Snöborg såg ut för tvåhundra år sedan. I början av 1900-talet fanns här, som på många andra gårdar, tre till fyra kor och en häst.
Mor fäbodkulla
– Min mor var fäbodkulla, berättar Erik. Djuren drevs två mil upp i skogen på sommaren.
Sedan dess har Snöborg utvecklats och följt med tiden. Fäbodsystemet upphörde och på 1930-talet när rävfarmar var populära satsade även Björnssläkten på pälsdjursuppfödning. Efter andra världskriget försvann rävarna. Erik slutade med mjölkkorna 1968.
Den stora satsningen på potatis kom i gång när Janne tog över gården redan som 19-åring 1989. Sedan dess har det byggts flera hus för lagring och packning av potatis.
Våren 2014 togs ett stort steg med köp av en gård i Nås med potatisverksamhet och stor köttdjursuppfödning. Där kommer nu i vår att byggas ett kalvmottagningsstall för 700 kalvar som kommer att fungera som ett kalvnav till Scan.
Grunden är lagd för den trettonde generationen – om den vill.
undefined
Mejla oss och berätta tillsammans med några bilder:
De tre först antagna medverkande får en bok: den prisade