Gröna näringar svåra att digitalisera och kopiera

Hemkommen från Almedalen funderade jag vidare kring några hoppingivande spaningar som presenterades av Per Schlingmann, före detta partisekreterare i moderaterna. Han talade om tre starkt drivande trender i samhället just nu: globalisering, urbanisering och digitalisering.

Särskilt spännande var reflektionerna kring digitaliseringen. Han menade att en produkt som kan omvandlas till ettor och nollor är lätt att kopiera och produktionen kan lätt flyttas. I takt med den ökade digitaliseringen ökar värdet på produkter som inte går att digitalisera. Det låter ju lovande för alla som producerar mat och andra råvaror samt upplevelser med mera. Digitaliseringen är helt nödvändig för fortsatt produktivitetsutveckling i lantbruket, men själva produkterna kan aldrig digitaliseras.

Ytterligare en intressant spaning var den om tyst kunskap. Schlingmann menade att i vår digitalt sammankopplade värld har alla tillgång till all tänkbar sakkunskap via internet. Det gör att den typen av kunskap minskar i värde, medan så kallad "tyst kunskap” som erfarenhet, gehör och beprövad erfarenhet ökar i värde. Inom de gröna näringarna finns många exempel på tyst kunskap; till exempel hur jorden ska kännas när det är dags att så, hur man avgör om ett djur håller på att bli sjukt, när en deg är färdigjäst eller vad ett visst hundskall eller motorljud betyder.

Schlingmann lyfter också vikten av mötesplatser för att få igång innovationer. Vi behöver platser för möten, mångfald och nya infallsvinklar. Där har många svenska företag, organisationer och beslutsfattare varit framsynta och bildat olika klustermiljöer med fokus på gröna näringar. Vreta Kluster i Östergötland är ett exempel.

Det verkar som att tiden talar för de gröna näringarna och att klusterbildningarna är på väg i helt rätt riktning.

undefined