Drömjobbet försvann med griskrisen
Att jobba med grisar var Marias dröm. Men när hennes chef fick mindre betalt för grisarna sades hon upp och fick flytta hem igen.
Egentligen var det veterinär Maria ville bli, helst med inriktning på exotiska djur. Men det blev något helt annat. På naturbruksgymnasiet väcktes intresset för grisar och snart var hon fast.
– Jag hade aldrig tänkt att jag skulle jobba med djur inom lantbruket. Men det var trevlig och härligt och passade mig, säger hon.
Efter studenten fick hon via en Facebookgrupp kontakt med en grisproducent som sökte folk. Jobbet tog henne från Värmland till Sörmland, närmare 30 mil bort.
– Det var väldigt nytt och jag var nervös och tänkte på hur det skulle det gå. Men det gick bättre än jag kunde föreställa mig.
Till en början flöt jobbet på bra. Gården hon jobbade på hade suggpooler, smågrisproduktion och slaktgrisar i olika stall. I januari, två månader efter att anställningen började, blev Maria inkallad på möte hos chefen.
– Jag visste inte vad det handlade om och fick veta att han inte fick lika mycket betalt för grisarna längre. Enda utvägen var att minska produktionen och smågrisproduktionen skulle läggas ner. Då fick de två senast anställda gå.
– Det var väldigt jobbigt, jag hade fått mitt drömjobb och allt kändes jättebra. Plötsligt fick jag packa ihop och flytta hem igen, fortsätter hon.
Nu har hon precis flyttat tillbaka till Värmland igen och hoppas på att få jobba med lantbruk igen.
– Jag saknar verkligen grisarna och jobbet.
Grisbönder i Värmland som hon har varit i kontakt med kan i nuläget inte anställa henne.
– Ingen kan säga något just nu, de behåller mitt CV om det blir aktuellt med jobb längre fram.
undefined
– För min egen del tror jag att det kommer att gå bra. Jag har planer på att fixa en egen liten farm med grisar, kor, får och höns. Men det är en lång väg dit. Jag hoppas på att få ett jobb helt enkelt.
Fotnot: Maria vill vara anonym och har i verkligheten ett annat namn.