Gör om och gör rätt, Jordbruksverket
När myndigheterna misslyckas med att leva upp till EUs regelverk är det enskilda bönder som får ta den ekonomiska smällen.
Vi ser det nu när utbetalningarna av stöden är kraftigt försenade och vi såg det när EU krävde tillbaka jordbruksstöd som svenska myndigheter hade betalat ut för betesmarker och skickade en bot till staten på 870 miljoner kronor. En bot som slussades vidare till landets bönder.
Då, för fem år sedan, hade Sverige betalat ut jordbruksstöd på felaktig grund, menade EU-kommissionen, och hänvisade till att våra betesmarker innehöll för mycket buskar och träd för att kunna klassas som jordbruksmark. Eftersom traditionella svenska hagmarker ofta ser ut just så uppstod en tydlig konflikt mellan regelverk och verklighet. Kommissionen hade tidigare ifrågasatt också den danska jordbruksmarken varpå vårt grannland tog ärendet till EU-domstolen. Likafullt åkte danska staten sedermera på att betala boten, men den slussade inte räkningen vidare till landets bönder. Det gjorde däremot Sverige. Den tidigare regeringen och Jordbruksverket tillämpade nämligen EUs regelverk om möjligheten att genom länsstyrelsen återkräva belopp från lantbrukare som ansågs ha fått stöd på felaktig grund. Men återkraven i form av sanktioner har slagit hårt mot tusentals lantbrukare som på goda grunder menar att de sökt stöd för traditionella, svenska betesmarker.
Omkring 2 000 bönder har överklagat länsstyrelsens beslut om återkrav och många har i nästa vända gått vidare till förvaltningsrätten. Lantbrukarna har som regel påtalat att de varit i god tro om att marken klassades som jordbruksmark, men också att EUs sanktioner är helt oproportionerliga eftersom återkravet mångdubblas om den avvikande arealen överstiger två hektar, vilket åtskilliga av de aktuella markerna gör. Det är uppseendeväckande att notera att förvaltningsrätten, och även senare instanser i de fall ärendena har gått vidare, så gott som alltid väljer att gå på Jordbruksverkets tolkning av EU-reglerna. Bönderna anses alltså inte ha varit i god tro och effekterna av EU: s sanktionsregler anses vara proportionerliga.
Det hela är både anmärkningsvärt och sorgligt. Inte minst då ytterligare ett land, Frankrike, i ett parallellt fall betalat sin bot men valt att inte gå vidare med att tillämpa reglerna om återkrav från bönderna. Den franske jordbruksministern sa att det helt enkelt inte är rimligt att kräva bönderna på pengar eftersom de agerat i god tro. Svenska bönder frågar sig naturligtvis hur principen om likabehandling inom EU kan tolkas så olika i två EU-länder.
Idag väljer allt fler medlemsländer att involvera sina betesmarker i stödansökningarna. Även EU-kommissionen har i större utsträckning börjat tillåta träd och buskar i markerna. För svenska bönder, som i likhet med så många gånger förr tvingats gå före och föregå med gott exempel inom EU, har statens sanktion kostat hundratals miljoner kronor i återkrav. Dessutom har staten finansierat EU-boten genom nedskärningar i landsbygdsprogrammet vilket ytterligare begränsat möjligheterna i den andra änden.
Tiden går inte att vrida tillbaka men det rimliga vore att göra om och göra rätt. Alla hål som återkraven lämnat i utvecklingen av landsbygden låter sig inte täppas till. Nyligen meddelade Jordbruksverket att utbetalningarna av nästa års stöd ska komma extra tidigt. Gott så, men för den som fortfarande väntar på lön för fjolårets arbete är det en klen tröst. Kvarstående utbetalningar måste ske här och nu.
undefined