Det har han nog väldigt rätt i. Rödlistan används ofta som slagträ i debatten om skogsbrukets miljöhänsyn. 850 arter hotas av skogsbrukets metoder, säger exempelvis naturskyddsföreningen.
Riktigt så enkelt är det inte. Av de många skogslevande arter man hittar i Rödlistan finns många som hotas av annat, må vara att skogsbruk är den enskilt största faktorn. Arter som hotas av ovarsamt och omfattande skogsbruk är växter som myskmåra och röd trolldruva. Andra är extremt specialiserade, fjärilen fetörtsblåvinge behöver solstekta, basiska klippmarker bevuxna med kärleksört för att överleva.
Andra far illa av att gamla betesmarker växer igen - deras livsmiljöer försvinner genom jordbrukets omvandling. Sådana arter är skogsklockan och ortolansparven. Mosippan minskar i takt med minskningen av skogsbete. Ironiskt nog är mosippan en av de arter som drabbas av att några hotade arter blir fler. Rovdjurstrycket i vissa bygder hotar fäbodbruket. Att ha djur i fritt bete på skogen har blivit alltför riskabelt.
Gör en djupdykning i Rödlistan på www.slu.se/artdata! Den ger en fascinerande bild av arternas mångfald och specialisering. Och den visar att sambanden i naturen inte är fullt så enkla som de ofta framställs.