För oss biodlare är situationen helt ohållbar med GMO-odlingar av många skäl. Främsta orsaken är artutarmingen, monokulturer och ökad användning av miljögifter. Men även faktumet att inga GMO-grödor har marknadsgodkännande och riskbedömningar av att förekomma i rå form eller i form av dess pollen i livsmedel/foder. Därmed kan inga produkter med GMO-pollen saluföras om man inte är beredd på rättsliga processer.
Att myndigehterna inte tar hänsyn till befintlig biodlingsverksamhet då de ger tillstånd för GMO-odlingar under rådande omständigheter är en skymf mot en urgammal och samhällsnyttig näring och är definitivt inte förenligt med samexistens. Att det inte finns några säkerhetsavstånd mellan GMO-odlare och biodling ökar på orättvisan och försätter andra odlare i ökad smittorisk (bin är som bekant pollinatörer de har ett arbetsoråde på 3-5 km).
Hur skall jag som biodlare kunna dokumentera att jag undviker GMO i mina produkter utan att flytta mina bin? Hur skall jag kunna slippa GMO i mina produkter om jag inte flyttar mina bin? Vart skall jag ta vägen till sist om det INTE skall få finnas GMO-fria regioner? Hur skall jag hålla liv i mina bin då jag vet att de behöver artrikedom och helst så giftfritt som möjligt, om GMO-odlingarna sprider ut sig över Sverige? Är detta vägen till “det nya matlandet”?
Pollinatörer världen över försvinner i en sådan takt att detta på allvar nu börjar hota livsmedelsproduktionen. I Indien har studier visat att det bara är de ekologiska regionerna som inte dras med detta atmer ökande problem. Bin behövs för livsmedelsproduktionen och balansen i miljön. Jag vill påstå att man kan se bina som jordbrukets kanariefåglar (m.a.o varna för gifter som senare kan komma att skada människan självt).
EU-parlamentet har krävt studier på hur GMO och bekämpningsmedel påverkar bin, men detta hörsammas inte av Sverige. Studierna avseende bin och GMO inskränker sig till drottninglösa samhällen under en eller ett par arbetarbis liv (ca 6-9 veckor), och fastställer endast att bina inte dör akut av GMO-konsumtion.
Men hur drottningarnas reproduktionsförmåga eller livslängd (de blir i genomsnitt 3-4 år gamla) med mera påverkas har inte studerats. Inte heller studerar riskerna för horizontella överföringar av GMO till binas bakterieflora i honungsblåsan, den är skiljd från matsmältningssystemet och erbjuder idealiska förhållanden för överföringar av antibiotikaresistenta eller andra anlag mellan bakteriernas gensekvenser från GMOs till binas egen bakterieflora.
Till sist vill jag protestera mot myndigheternas vilja att “tolka” regelverket om GMO som rätten att odla och sprida GMO och inte beakta rätten att slippa, samt överlåtande av ansvaret att hålla sig GMO-fri på de producenter som inte odlar eller medvetet producerar GMO. Honung är visserligen framställt av bin men det innehåller nektar och pollen som inte omvandlats utan tvärt om färskkonserverats. GMO går att detektera och analysera i biodlarprodukter oavsett sort (undantaget försöksodlad GMO som har hemliga DNA sekvenser), det är skamligt att försöka förpassa oss till animaleprodukter och märkkravsbefrielse rörande GMO-inblandningar.
Biodlingen måste få säkerhetsavstånd och inbegripas i marknadsgodkännanden och riskbedömningarna annars slår man medvetet undan våra möjligheter att verka som producenter. Även vi biodlare förtjänar samma rättigheter som övriga odlare.
undefined
undefined
undefined
undefined