I Sverige produceras drygt 2,8 miljarder kilo mjölk varav i runda tal en tredjedel blir färskvaror. Intjäningen på dessa anses fortfarande hög i Sverige, men konkurrensen pressar priserna. En andra tredjedel blir ost, smör med mera. Stort importtryck gör intjäningen lägre på dessa produkter. Den tredje tredjedelen exporteras (0,9 miljarder kilo ), det sker främst i form av pulver, och till mindre del av mer förädlade produkter. Här påverkar världsmarknadspriset direkt.
Trots bara 90 procents självförsörjning exporteras alltså nästan en tredjedel av svensk mjölkproduktion. Det sker därför att mejerivaror motsvarande 1,2 miljarder kilo mjölk importeras. Prisbilden i Sverige inbjuder till denna stora import och den ökar varje år.
Konsumenterna värdesätter nämligen svenska mervärden främst på mejerivaror med lägre förädlingsgrad. Även i andra länder är efterfrågan på det egna landets produkter tydligast när det gäller konsumtionsmjölk.
Bo Dockered vill ”höja priset rejält genom ett svenskt avräkningspris”, med eller utan Arla. All intjäning måste i så fall upp till färskvarornas nivå. Det är en svår uppgift och om det ska ske inom ramarna för ett nytt kooperativ blir det inte lättare. Svenska mjölkbönder förlorar då möjligheten att ta del av danskt mejeri- och marknadskunnande i form av god intjäning från förädlade produkter till världsmarknaden, en sektor som växer. En fristående svensk export skulle tvärtom sannolikt till största del bestå av pulver eftersom landets mejeriindustri saknar internationell erfarenhet och globala kontakter, vilket krävs om man vill exportera förädlade mejerivaror. Jag är därför övertygad om att ett ”svenskt avräkningspris” blir lägre än Arlas pris om strävan är oförändrad eller ökad invägning i Sverige.
Arla agerar inför förändringar i omvärlden, och är en tillgång för svenska mjölkbönder. Grundtanken i 100 års kooperativt samarbete är densamma även idag, när vi har kolleger i andra länder. Vi är på samma marknad och har därför samma pris. Det ger trygghet och all mjölk får levereras var än gården ligger i Arlas område. Däremot har Arlas avräkningspris svårt att konkurrera med mejerier som begränsar kvantiteten på sin invägning till den lönsammaste försäljningen.
Marknaden kan alltså inte kompensera svenska merkostnader. Dessa måste istället minimeras med lättnader i branschkrav och harmonisering av regler och skatter gentemot omvärlden. Naturligtvis måste också gårdarna vara effektiva, men marknadsmedvetna mjölkbönder visar sådan vilja att rationalisera sin produktion att nödvändiga åtgärder inte upplevs som ett ”stålbad” utan kommer ske av fri vilja om villkoren anpassas till omvärlden.
undefined