Generellt strandskydd på 300 meter är ett dråpslag
Vi har idag i Sverige ett generellt strandskydd på 100 meter, men runtom i landet fortskrider arbetet med att införa en 300-meters gräns istället.
Det läggs en död hand över hundratusentals hektar av enskilda markägares mest värdefulla marker och detta berör tusentals markägare längs våra kuster, sjöstränder eller som har andra vattendrag på sin mark. Vidare berörs alla fritidshusägare och fastboende som kanske inte ens har sjöutsikt eller ett sjönära läge men som befinner sig inom 300-metersgränsen.
Bakgrunden är att regeringen 2009 uppdrog åt Naturvårdsverket att i enskilda fall kunna utvidga strandskyddet upp till 300 meter om det behövs för att säkerställa strandskyddets båda syften.
Dessa syften är att långsiktigt trygga förutsättningar för allemansrättslig tillgång till stranden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv på land och i vatten.
På de allra flesta håll i Sverige räcker 100-metersgränsen mer än väl för att säkerställa dessa syften.
I Naturvårdsverkets riktlinjer kap 3.1 listas enligt prop. 2008/09:119 s 99 sju stycken kan
Landsbygdsföretagare som vill bredda sin verksamhet inom besöksnäringen får inom 300-metersgränsen exempelvis inte anlägga vandringsleder, ridvägar, cykelbanor eller liknande. Vill man bidra till fisketurism, båtliv eller kajakverksamhet görs det lämpligen mer än 300 meter från stranden. Som bofast eller fritidshusägare inom strandskyddat område får du inte, anlägga en gräsmatta, plantera en häck eller bygga en vedbod.
Man kan ibland förledas att tro att vi i vårt avlånga land har brist på obebyggda och opåverkade stränder. Det har vi inte, bara inom min hemkommun finns enligt SCB cirka 250 mil opåverkad strand.
Jag vet att LRF lokalt har engagerat sig i denna fråga men jag saknar ett helhjärtat stöd och bidrag från LRF att på central nivå föra debatt och hjälp att granska länsstyrelsernas ofta bristfälliga arbete.
undefined