På annan plats i veckans tidning berättar vi om Rebecka, som efter studier på Berga naturbruksgymnasium vill bli maskinförare. Hon har sökt över 100 jobb, men i allmänhet inte ens fått svar på sina ansökningar medan hennes manliga kamrater har fått svar. Rebecka är "klockren" för jobbet, säger hennes lärare. Men hon själv undrar: "Är branschen inte mogen för kvinnliga maskinförare?"
Rebecka har nog rätt i sin fundering, tyvärr! Lantbruket är i vissa stycken en konservativ bransch, framför allt finns en ovana vid vad arbetsgivarrollen innebär. När frågor kring arbetskraft diskuterades på LRF-stämman i förra veckan konstaterade Nils Björid, Jämtland: "Vi har för många dåliga arbetsgivare. Men vi har inte råd att tappa duktiga ungdomar." Och Annika Bergman, styrelsen, instämde: "Det här handlar om attraktionskraft. Vi är en omogen bransch där..."
Moderna och framsynta arbetsgivare inser värdet av att anställa både män och kvinnor. Men är jobbet som maskinförare för tungt för en ung kvinna? Knappast. Djurskötaryrket, som sysselsätter många kvinnor i dag, är nog ofta minst lika fysiskt krävande. Nej, snarare är orsaken till att det finns så få kvinnliga traktorförare att tänkesättet i branschen är alltför traditionellt.
– Att byta nätrullarna på rundbalspressarna kan vara tungt. Men jag har aldrig hört tjejerna klaga, säger Anders Johansson som är delägare i en maskinstation i Halland.
Företaget, Lars & Anders Maskin AB, tillhör de undantag som till all lycka finns. Anders och hans kompanjon Lars Bengtsson har haft tjejer anställda som maskinförare i tio års tid nu och de är väldigt nöjda. Tjejerna sköter jobbet minst lika bra som killarna, ofta är de mer noggranna, säger Anders. Dessutom skapar en blandning av kvinnor och män en bra stämning på arbetsplatsen.
Ska lantbruket vara en attraktiv bransch måste man lyfta blicken och tänka i nya banor. De unga kvinnor som försöker ta sig in på manliga revir är ofta mycket ambitiösa och motiverade för jobbet. Det gäller att ge dem en chans att visa vad de går för.