Det är inte utan stolthet som Jannica, 39, och Krister, 47, visar runt på den nyinköpta gården Nyhem strax utanför Forssjö i Södermanland. Efter fyra år i kappsäck har de äntligen fått en fast punkt där drömmen om ett hästföretag kan få växa.
Redan efter en månad har mycket hunnits med och i framtiden vill de bygga till ytterligare boxar både ute och inne samt en ligghall för lösdrift ute i hagen. Fastigheten är på sammanlagt 8 hektar inkluisve arrende och det mesta är betesmark.
– Vi har planer på att utveckla en kursgård där eleverna ska kunna övernatta. Jag har även börjat jobba med foderåterförsäljning och med rehabilitering. Men grunden är fortfarande utbildning av unghästar och hållning i lösdrift, förklarar Jannica Wadell.
Allt påminner om läget för fyra år sedan när deras arrenderade stall i Ramsta utanför Nyköping brann ned. Krister hade precis avslutat en omfattande renovering när allt gick upp i rök. Till och med husgrunden förstördes i den intensiva eldsvådan.
Enda turen i oturen var att Jannica och några av hennes medarbetare var lite försenade till ett veterinärbesök och lyckades rädda de nio hästar som fanns i stallet.
Det som därefter började kan närmast beskrivas som en enda lång mardröm. All lös egendom värderades som begagnad även om den var obrukad. För ensilage värt 300 000 kronor fick de exempelvis bara ut en knapp sjättedel. Ersättningen för de merkostnader som uppkom räckte inte heller.
Orsaken var främst att bolaget inte hade varit verksamt tillräckligt länge och att det krävs flera vinstgivande verksamhetsår för att försäkringen ska gälla fullt ut. Jannica och Krister hade vid tidpunkten för branden bara hunnit göra ett bokslut.
– Vi förlorade cirka 1,7 miljoner kronor i reda pengar. Det var bra att vi drev verksamheten i aktiebolag, annars hade allt blivit personliga skulder, säger Krister Naeris.
Den oundvikliga konkursen dröjde till våren 2013, i första hand för att bussbolaget Veolias försäkringsbolag Chartris förhalade tvistemålet i tingsrätten. Till slut tvingades Jannica och Krister i sin pressade ekonomiska situation dra tillbaka stämningen.
Under tiden flyttade de runt, hela tiden som hyresgäster. Ofta fick de stalla upp hästarna på olika platser. Det gick inte att handla på faktura och utan en handfull trogna hästägare som kunder hade de aldrig överlevt.
– Det var kunderna som räddade oss och motiverade oss att fortsätta när det kändes som jobbigast. Vi hade 25 hästar vid branden och var nere i 11 som lägst, berättar Jannica.
Efter konkursen var de skuldfria och kunde få nya F-skattesedlar. De kunde också börja titta efter en ny gård och hade varit spekulanter på åtminstone fyra-fem fastigheter innan de fann Nyhem. Till skillnad från flera andra banker såg Handelsbanken en potential i verksamheten och beviljade lån.
– Ibland är det fortfarande svårt att tro att detta är vårt. Man kan säga att våra liv har pausats i fyra år, menar Krister.
Rent privat har de tvingats skjuta upp sina planer på att bilda familj. Ibland har de känt sig mer som arbetskolleger än ett par eftersom det har funnits saker att göra dygnet runt.
– Men vi har klarat det med en jäkla envishet. Jag vill jobba med hästar och Krister vill snickra och skapa. Vid ett tillfälle blev vi erbjudna av Länsförsäkringar att ta ett sabbatsår, få 20 000 kronor i månaden och skicka hem hästarna. De förstod inte att detta är vår dröm och vår livsstil, säger Jannica.
Till råga på allt bröt hon armen året efter branden. Samma dag som vi träffas för intervjun har hon opererats för fjärde och förhoppningsvis sista gången.
De har lärt sig många saker den hårda vägen. De har inte någon företagsförsäkring längre och de kommer aldrig att bosätta sig intill en landsväg, i synnerhet inte om där finns en busshållplats.
– Man känner inte sin egen styrka förrän den verkligen prövas. Men nu ser vi bara framåt, säger Jannica och Krister.