Frihet utan ansvar en fara för skogen

Hur står det till med naturvården i den svenska skogen egentligen? Trots allt tal om ”frihet under ansvar” får vi gång på gång bevis för att det inte fungerar i praktiken, nu senast i landsbygdsministerns egen skog.

Sverige har skrivit på avtal att skydda 17 procent av skogen, men vi är långt ifrån där. Skogsstyrelsen pekade redan på 1990-talet ut värdefulla områden som registrerades som nyckelbiotoper för att skydda hotade arter. Sedan dess har det varit markägarnas ansvar att bevara dessa värdekärnor. Sanktioner saknas och övertramp föranleder ingen åtgärd. Det är helt och hållet upp till markägarnas goda vilja om nyckelbiotoperna består.

Naturskyddsföreningen Kronoberg har tittat närmare på nyckelbiotoperna efter stormarna Gudrun och Per i ett av de mest stormpåverkade områdena i länet, Ljungby kommun. En knapp procent av kommunens totala skogsareal är registrerad som nyckelbiotop. Av totalt 401 nyckelbiotoper valdes 58 ut för besök i fält. Resultatet är nedslående. Nästan allt stormvirke inne i nyckelbiotoperna rensades ut, bland annat på Eskil Erlandssons miljöcertifierade gård i Stackarp.

Spelar det någon roll om en landsbygdsminister tar ut virke från sin nyckelbiotop? Nej, inte i juridisk mening; det är inte olagligt att avverka och ta ut träd från en nyckelbiotop. JA, menar Naturskyddsföreningen av flera anledningar:

Landsbygdsministern har genom sitt ämbete rollen som föredöme i de skogsfrågor som han har högsta ansvaret för.

    undefined

Skogen i södra Sverige är hårt brukad sedan flera hundra år tillbaka. Många växter och djur som är beroende av gammal skog för sin överlevnad är på väg att försvinna. I produktionsskogen är livsmiljöerna för den biologiska mångfalden en bristvara. Den stora nyckelbiotopsinventeringen genomfördes för snart 20 år sedan. Resurser till nya inventeringar och uppföljningar saknas.

Mörkertalet är stort, både när det gäller hur många biotoper som ännu inte upptäckts och hur många som har försvunnit genom skogsbruk under åren. De utpekade värdekärnorna är ofta små och består i många fall av områden som av olika anledningar är svårbrukade, som bergsbranter, sumpskogar och storblockig terräng. Det ekonomiska utfallet av att bruka dessa områden är inte stort, men det hindrar inte att träd som är viktiga för utvecklingen i nyckelbiotopen plockas ut när tillfälle ges. För mångfalden är det en katastrof när områdena dammsugs på virke efter naturliga störningar som stormar och bränder.

Vi har inte råd att förlora fler värdefulla områden i skogen. Eftersom det är lättare att bevara än att återskapa naturvärden är det en stor förlust om de utpekade skyddsvärda områdena inte tas tillvara. För att garantera fortsatt mångfald krävs fler formellt skyddade biotoper. Kompensera markägarna för att de bevarar nyckelbiotoper och förstärk naturvärdena i områdena runtomkring. Det är fel att förlita sig på frivillighet när så stora värden står på spel!

undefined