Dock tycker jag att det hela andas ganska mycket av gammal folkpartistisk frihandelsvurm men samtidigt reglering på hemmaplan. Eller vad sägs om att livsmedelsstrategin ska ta ett tydligt grepp om produktionen? Var blev liberalismen av här?
Folkpartiet har alltid haft svårt att förstå det speciella med biologisk produktion även om man som alla andra partier plötsligt nu när det är inne säger sig kämpa för både miljö och djurvälfärd.
Sent ska syndaren vakna men när man hör Birgitta Ohlsson tala förflyttas man flera årtionden bakåt beträffande allt som rör biologi och miljö. Frihandel till varje pris. Att vi skulle vara 11 miljarder på den här planeten år 2050 och vad det kommer att innebära för miljön i stort, vattenförsörjningen, effektivare produktion och distribution av livsmedel tycks helt ha gått henne förbi. För vi kan väl inte fortsätta att fiska den lilla räkan i en världsdel, skicka den för rensning i en andra världsdel och paketera den i en tredje.
Frihandel säger så men absolut inte miljö och energi. I de effektiva sojaodlingarna i Argentina och Paraguay dödar man allt biologiskt utom sojan med Roundup. De senaste åren har dock ogräsen börjat bygga upp resistens mot Roundup. Då har man fått ta till höggradigt giftiga substanser som Paraquat.
Om det är så vi ska ha det faller allt FP-snack om miljö, biologisk mångfald och djurvälfärd platt till marken. För det är från sådana miljöer vi importerar mycket av våra livsmedel.
Men om vi skulle ta oss tillbaks till verkligheten. Priset på matvarorna är helt avgörande för majoriteten av konsumenterna. Vill vi då att de skall välja inhemskt producerad mat, ja då måste vi subventionera den.
Då är vi där igen med bidragen via EU. De nyligen strandade förhandlingarna om CAP kommer naturligtvis tas upp igen. Bidragsformerna behöver säkert ses över och kommer att förändras men naturligtvis inte så mycket då man alltid måst kompromissa.
För egen del skulle jag vilja se att man gör en rågång mellan bidrag för produktion och alla övriga bidrag. Samt att de förra skulle baseras på flertalet parametrar såsom konsumentbehov, tillgång, förväntad produktion/skörd, distributionsförutsättningar, pris med mera.
Sen tål det att upprepas att de samlade jordbruksbidragen inom EU är c:a 2 procent av EU-ländernas totala budgetar. Det kan vara bra att ha till hands bland alla begrepp och siffror.
undefined