Från Kenya till Sverige – kriget slår mot jordbruket

Jag kommer just hem från Kenya, där jag träffat medlemmar i några av de bondeorganisationer och producentkooperativ som We Effect samarbetar med. På en skumpig och delvis bortregnad väg, långt från städer och maktcentra, blev det tydligt hur global världen faktiskt är. Vi hade precis besökt en grupp mjölkbönder — kvinnliga entreprenörer som är medlemmar i Maasai Kaijiado Women Dairy Cooperative. Varje medlem mjölkar en eller högst ett par kor, kombinerar med biodling, höns, grönsaksodlingar… och kan i genomsnitt lägga undan 20 kronor i veckan i ett gemensamt sparande.

Kooperativets ordförande, Agnes Bene, berättade att även om de är stolta över sina resultat, så blir det nu allt tuffare. Bränslekostnaderna har ökat dramatiskt, liksom priserna på andra insatsvaror. Vissa kvinnor har nu inte råd att anlita mopedförare som transporterar mjölken till uppsamlingsplatserna. Så slår kriget i Mellanöstern direkt mot småskaliga jordbrukare på den kenyanska landsbygden. I Kenya går upp till 80 procent av hushållens inkomster till mat, enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). När kostnaderna stiger på gödsel, diesel och transporter, finns inget utrymme att parera. Insatsvaror prioriteras bort, skördarna minskar och osäkerheten växer snabbt.

Också svenska bönder drabbas. Marginalerna minskar. LRF har länge pekat på hur kostnadsökningar pressar lönsamheten i en livsmedelskedja där bondens andel ofta är liten. Insatsvaror prissätts på en global marknad. Handel och geopolitik sätter villkoren. När något skakar, som ett kriget i Mellanöstern, märks det hela vägen ner i jordmånen, oavsett om det handlar om mjölkproduktion i Kenya eller växtodling i Sverige. Det finns en tendens att se småskaligt jordbruk i Afrika som en biståndsfråga och svenskt lantbruk som en näringsfråga. Men i en globaliserad livsmedelsvärld är den uppdelningen förlegad. Matproducenter i Sverige och Kenya må ha olika förutsättningar, men de verkar inom samma system.

Om vi menar allvar med livsmedelstrygghet, både i Sverige och globalt, krävs investeringar i jordbrukets motståndskraft. FAO lyfter just jordbruket som en av de mest kostnadseffektiva vägarna för att minska hunger och sårbarhet. Världsbanken gör samma analys. Det gäller i Kenya. Och det gäller i Sverige.

För skillnaden mellan en småbrukare i Kenya och en svensk bonde är inte beroendet av väder, mark eller insatsvaror. Det är inte heller exponeringen mot globala kriser. Den avgörande skillnaden är graden av sårbarhet. Och den växer, både här och där.

Anna Tibblin,
Generalsekreterare We Effect