Framsynt beslut om antibiotikan

Hela 90 procent av all den antibiotika som används i Europa går till djuren. I Sverige är motsvarande siffra 10 procent. Den omfattande förbrukningen i djurhållningen har en nattsvart baksida; den bidrar till framväxt av bakteriestammar som antibiotika inte biter på.

I Sverige var det köttbranschen som själv tog initiativet till att ta bort rutinmässig användning av tillväxtstimulerande antibiotika till friska djur. Vid en stämma i Malmö 1984 tog dåvarande slakteriförbundet beslutet att fasa ut tillväxtantibiotika. I spetsen för arbetet gick två kvinnliga tjänstemän; Gunilla Krantz och Gunnela Ståhle.

Vissa regler och förbud som branschen själv har infört kan nog kritiseras med facit i hand. Men jag vill påstå att beslutet att stoppa tillväxtantibiotika var mycket framsynt och bevis på stort ansvarstagande. Detta trots att man kanske inte vid den tidpunkten var så medveten om problematiken kring resistens. Men man ville helt enkelt sopa rent för egen dörr. Det är inget annat än lovvärt.

På sistone har frågan kring Europas djurhållning och antibiotikaresistens börjat uppmärksammas. I oktober i fjol tog läkarförbundets ordförande Marie Wedin upp frågan i en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt. Och i förra veckan skrev sex SLU-forskare på samma plats under rubriken "Billigt kött kan göra oss sjuka". Så här skrev de bland annat:

"Om import av billigt kött, från djur som hållits på ett sätt som gör att de inte kan födas upp utan ett skyddande paraply av antibiotika, ses som önskvärt av den fria marknaden, då är det dags att fundera över hur marknaden ska stå till svars för de människor vars liv i framtiden inte kan räddas."

Det är bra att frågan lyfts, och bra att läkare och forskare deltar i debatten. När branschen och LRF själva talar om saken betraktas det lätt som partsinlagor och skrämseltaktik, då når man inte fram med budskapet. Men frågan måste faktiskt tas på mycket stort allvar.