Det är dock tveksamt om den ianspråktagna expertisen har rätt sammansättning, då den verkar underrepresenterad beträffande ”de gröna forskningsfälten”, som marklära, jord- och skogsbruk, etologi, mikrobiologi.
Tyvärr lider rapporten av en felaktig grundsyn. Man har nämligen inte tagit hänsyn till att det existerar två kolcykler, dels den kortvariga naturens kretslopp med ett tidsspann inom hundra år, dels den fossila kolcykeln (kol, olja, naturgas).
De utsläpp som genereras i den korta cykeln, av växter och djur, utgör ett nollsummespel och bidrar i mycket liten del till växthuseffekten, eftersom utsläpp av koldioxid, metan etcetera åtföljs av ett lika stort upptag av växtligheten i naturen. Metan är visserligen en mycket kraftigare gas än koldioxid, men metan är en reaktiv gas med en halveringstid på tolv år och försvinner successivt. Idisslare bidrar framför allt med metanutsläpp via utandningsluften. Ett kilo metan motsvarar 28 kilo koldioxid. Det spelar alltså en viss roll att idisslare finns. Naturen är en komplicerad mekanism - utan idisslare kan inte människan tillgodogöra sig cellulosan i växterna (framför allt gräs), som idisslarna omvandlar till kolhydrater. Kanske är det en pusselbit för att uppnå en värmebalans hos planeten!
Vad som är utslagsgivande är i stället klimatpåverkan från fossila bränslen liksom uttag av mineraler, fosfat etcetera.
Genom att använda biobränslen, effektivisera processerna, använda vind- och solkraft kan vi kraftigt reducera klimatpåverkan från livsmedelssektorn. Klimatpåverkan kan också minskas genom att vi hushållar med resurserna, inte kastar mat samt beaktar hur vi hanterar livsmedlen i kedjan. Det är naturligtvis helt fel att frakta livsmedel kors och tvärs över jordklotet med utsläppstunga kyl- och frystransporter.
Om man väger samman allt som sagts ovan, framgår att nötkreatur, uppfödda på naturligt sätt, inte utgör det stora klimathot som man gör gällande i den rapport jag nämner inledningsvis.
undefined