Jag tycker precis tvärtom, nämligen att det är i en dialog med ens kritiker, utveckling sker. Tricket är att hitta ett samtalsklimat, där man kan ta och ge argument för sin ståndpunkt. Men då måste man också vara beredd att ändra sin egen åsikt.
Hallin, Nyström och Pettersson blandar alla ihop äganderätt och brukanderätt. Jag känner inte till ett enda fall där Naturskyddsföreningens ledning ifrågasatt oss skogsägares äganderätt.
Däremot har SNF, liksom stora delar av svenska folket, synpunkter på vårt brukande, alltså hur vi sköter våra skogar. Efter intensiva debatter har därför skogsnäringen tvingats ändra på en del stolligheter. Det var den ideella naturvården som ifrågasatte och fick stopp på skogsbrukets björkutrotning med hormoslyr. De stoppade dessbättre användningen av DDT, hyggesplogning, 5:3-bidrag och annat tok vi ägnat oss åt.
Samma sak med de omfattande körskadorna. Här skäms idag hela näringen. Det har ingenting med äganderätt att göra.
Man är som skogsägare historielös, om man tror att skogsbruket är perfekt idag. Ofta behövs det någon utomstående som hjälper oss att se, var vi kan bli bättre. Kan vara smärtsamt men nyttigt!
Till sist, det är staten, inte SNF, som stiftar lagar som påverkar äganderätten. Problemet för oss skogsägare är att staten vill inrätta reservat och skydd, men avstår från att avsätta rejäla budgetar för detta. Pengarna till skogsägarna måste nu fram! På den punkten står SNF till 100 procent på oss skogsägares sida.
Skogsbruket kan å sin sida bidra med utbildning, av vad vi faktiskt har åtagit oss genom certifieringen och målbilder. Där finns en stor okunskap bland oss skogsägare.
Leif Öster, skogsägare Avesta