"Forskarna hittade på skogsdöden"
Minns du skogsdöden? I dag skyller skogsforskarna ståhejet och ”krigsrubrikerna” på media, men två historiker vid Umeå universitet visar att forskarna själva eldade på.
Hotet att skogen skulle dö över stora arealer var en av 1980-talets stora miljöfrågor. Många var uppriktigt rädda för vad de långväga sura luftföroreningarna från kontinenten skulle ställa till med. Forskare var inblandade och kom med kreativa teorier om vad som skulle orsaka skogsdöden. Mängder av försök las ut och många indikatorer, bland annat kronutglesning, kom fram. Alla larm, bland annat teorier kring markens surhet i sydvästra Sverige, fick så småningom avskrivas.
Skogsdöden inträffade inte och försvann under stor tystnad från den vetenskapliga och politiska agendan i slutet av 1990-talet.
– Vi tycker att det är intressant att studera konflikter och forskarnas roll i den här historien. När vi pratar med forskare som var med på den tiden så vill de se ”skogsdöden” som medias fel. Men det stämmer inte, många forskare eldade på ordentligt, speciellt en del alarmister, säger Anna Lindkvist.
Hon och Örjan Kardell har även tittat på följderna av larmen där någon forskare pratade om att en ”kemisk öken” stundar. Oron fick politikerna att ta kostsamma beslut om storskalig försöks kalkning av ytvatten samt senare även av skogsmark och grundvatten.
– Andra hävdar å andra sidan att ”skogsdödsfokusen” fungerade. Det ledde ju till politiska beslut som minskade på luftföroreningarna, säger Anna Lindkvist.