Carl-Gustaf Thulin förklarar i artikeln att man skulle kunna "viltindexera" lantbrukarnas arealstöd. Ju mer vilt på markerna, desto högre arealsstöd.
Hans tanke är att mängden vilt ska bedömas genom regelbundna spillningsinventeringar. Markägarna ska inventera och länsstyrelsen kontrollera. Dessutom föreslår han extra stöd till bland annat viltåkrar.
Ursäkta, Carl-Gustaf Thulin, men förslaget är inte riktigt genomtänkt. Med undantag för varg och vildsvin är det inte lantbruket som drabbas hårdast av stora viltstammar. Stora stammar av klövvilt - älg och kronhjort - ställer framför allt till skada i skogen. Alla skogsägare är inte lantbrukare. Och i skogen finns inga arealstöd.
Hur ska man till exempel kompensera för skadorna på tallungskog till följd av älgars betande? För att tall inte planteras på lämpliga marker på grund av de betesskador som markägaren förväntar? Nej, på detta ger forskarens förslag inget svar.
Utöver detta kan man fundera på om lantbruket vill ha mer byråkrati och kontroller för att få del av arealstöden. Jag tillåter mig att tvivla på det.