Forskare: ”Planera för en krigssituation är helt nytt”
Jordbruket är mycket sårbart om Sverige skulle drabbas av krig eller en större katastrof – och därmed hotas även matförsörjningen.
Det säkerhetspolitiska läget har förändrats för Sverige och planeringen för totalförsvaret ska återupptas. I och med det nya försvarspolitiska beslutet från i fjol ska även matförsörjningen i landet undersökas för att analysera hur krig eller andra kriser skulle påverka livsmedelsproduktionen.
Mycket tyder på att en kris där den vanliga infrastrukturen går ner skulle få allvarliga konsekvenser. En anledning är att de lager som Sverige tidigare hade helt enkelt inte finns längre. Enligt Camilla Eriksson, forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), nedprioriterades frågan i omgångar:
– Ja, sedan kalla kriget upphörde har det varit så, säger hon till Land Lantbruk efter att hon har presenterat en del av sin forskning på Elmiamässan i slutet av oktober.
Finansiering av MSB
Camilla Eriksson började under förra året med ett forskningsprojekt som finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) där målet är att ”fylla en kunskapslucka om lantbrukets förmåga att producera färdiga livsmedel under kris”. Enligt henne gick Sverige från att ha haft stora lager med bland annat färdiga livsmedel till att inte ha några sådana lager alls. En anledning var Berlinmurens fall och raserandet av järnridån – vilket tolkades som att det inte fanns något säkerhetshot mot Sverige. En annan var EU-inträdet den 1 januari 1995.
– Men det var inte så att EU tvingar en till det. Finland har ju fortfarande sådana lager. Men det kopplades till den säkerhetspolitiska bedömningen. Det sågs som en helt överspelad strategi, säger Camilla Eriksson.
Planering för krigssituation
Men med världspolitiska förändringar har också regeringens prioriteringar ändrats, vilket också är anledningen till Camilla Erikssons nu pågående forskningsprojekt.
– Det som ska återupptas är planeringen, men inte några lager. Det är ändå en total omvändning. Just att planera för en krigssituation är helt nytt, säger hon.
I den rapport Camilla Eriksson tillsammans med Sofia Sollén Norrlin och Josefin Heed tog fram inför presentationen på Elmiamässan framgår det att Sverige var bättre förberett när andra världskriget bröt ut än vad det är i dag. Då fanns färdiga livsmedel till invånarna, men också bland annat diesel, jordbrukskemikalier, reservdelar och annat nödvändigt, på lager.
Ett problem som lyfts fram i rapporten är beroendet av diesel. Enligt de lantbrukare som har intervjuats verkar det inte finnas något direkt alternativ till att använda jordbruksmaskiner i växtodlingen. Men problemet kan lösas på sikt, tror Camilla Eriksson.
– Där finns det jättespännande tekniska lösningar med biogas, biodiesel och motorer som drivs med batterier eller vätgas. Men ingenting av detta går att använda i dag, men tekniken finns ju där, säger hon.
Nya tekniska möjligheter
De tekniska lösningarna lyfter hon fram som en skillnad mot hur det fungerade på exempelvis 60-talet, mitt under kalla kriget. Och de tekniska lösningarna skulle kunna innebära att Sverige inte behöver förlita sig på samma lösningar som man gjorde för 50–60 år sedan.
– Nu kan vi bygga bort problemen. Den möjligheten fanns inte på 60-talet alls, säger Camilla Eriksson.
Andra problem som lyfts fram är att Sverige nu importerar mycket av det utsäde som används och att potatis och rotfrukter efter krav från konsumenterna inte tillåts växa så stora som möjligt – men skulle alltså enkelt kunna åtgärdas. Grisproduktionen skulle också gynnas ur hållbarhetssynvinkel om den hade gjorts om enligt ekologiska krav.
Även kycklingproduktionen skulle ha fått ett stort avbräck, enligt rapporten: Om inte det importerade kraftfodret skulle gå att få fram skulle produktionen troligen behöva stoppas, tror intervjuade kycklingproducenter.
Måste lyftas upp på riksnivå
För att Sverige ska bli bättre rustat för en allvarlig kris, exempelvis i form av krig, krävs att frågan lyfts upp till det politiska planet och diskuteras på riksnivå, tror Camilla Eriksson.
– Jag hoppas ju på en sådan diskussion i framtiden.
En varierad produktion på gårdsnivå och mindre geografisk spridning för olika sorts produktion skulle också kunna lösa problem, enligt rapporten. Ett sådant läge skulle också göra att bönderna lättare skulle kunna ställa om till den produktion som det finns behov av.
undefined
– De tekniska lösningarna finns ju där. På ett sätt äger ju jordbruket de här frågorna själv. Men jag tror inte att det är på gårdsnivå man löser den här frågan.