På Agersta islandshästgård utanför Uppsala går två noggrant inkapslade individer. Inackorderade Dagfari och lånehästen Kippa måste båda skyddas från sommarens svidknott för att inte drabbas av eksem.
– Det krävs att de har täcke och att man sköter eksemet varje dag, säger gårdens ägare Caroline Agerhill.
En häst med sommareksem får i värsta fall utslag över hela kroppen och kliar sig notoriskt. De tappar vikt och går inte att rida. Särskilt utsatta är islandshästar, där var tredje importerad och knappt var tionde svenskfödd häst är drabbad.
Därför är det viktigt att förebygga problemen med täcken, huvor, öppna beten, insmörjning och eventuellt installning nattetid. Det innebär tidskrävande hantering och stora utgifter för täcken och salvor.
På Agersta bedrivs avel, turridning och ridskola med omkring 60 hästar. Under åren har många hästar, både importerade och infödda, passerat gården.
– Vi har valt att sälja de hästar som har eksem till privatpersoner med mycket tid. För oss är det inte värt det extra arbetet, säger Caroline Agerhill.
För en svenskfödd häst med sommareksem är ärftligheten för sjukdomen omkring 30 procent, visar forskning från SLU. Därför undviker man att avla på eksemhästarna. Det innebär samtidigt att många sorteras ut i onödan, eftersom det inte går att veta exakt vilka hästar som bär på anlaget.
Genom en ny EU-finansierad studie i samarbete mellan fyra europeiska universitet hoppas forskare vid SLU att komma närmare svaret på gåtan. DNA från drabbade islandshästar, exmoorponnyer, gotlandsruss och nordsvenskar ska jämföras med prover från friska hästar för att hitta variationer som ökar eller minskar risken för sjukdomen.
– Vi hoppas att vi ska hitta variationer i DNA-t så att vi kan säga till hästägarna om deras hästar har en ökad risk eller bär på ett skydd. Som ett avelsråd, säger Gabriella Lindgren, universitetslektor vid SLU i Uppsala.
Lyckas forskarna hitta markörer för sommareksem innebär det att det blir lättare att sålla ut de individer som inte bör användas till avel.
– Det skulle vara otroligt bra för hela islandshästvärlden, framför allt för hästarnas skull, säger Caroline Agerhill.