Sedan förhistorisk tid har jakten varit del av fastighetens totala avkastning. Detta bestyrks sentida av prop. 1991/92:9 sidan 19: ”Den är en integrerad del av ägarens fastighetsförvaltning på samma sätt som jordbruk, skogsbruk och fiske. Det är markägarna själva som har att bestämma över jakten på sin mark.” Samma rättsliga grundregel återkommer i Jaktlagen 10§: "Fastighetsägaren har jakträtten på den mark som hör till fastigheten".
Denna urgamla rätt har varit utsatt för välorganiserade angrepp genom åren, senast 2012 då 98 procent av landets markägare förlorade den grundläggande rätten att jaga vuxen älg på sin egen mark.
Det råder inget tvivel om att kraven på en ny jaktmyndighet är ett betydelsefullt led i den pågående utraderingen av markägarnas rätt att bestämma och förfoga över sin egen mark. Om något behov av förändring av huvudmannaskapet för jaktens myndighetsutövning anses föreligga bör det vara en självklarhet att dessa frågor förs över till Skogsstyrelsen.
Härvid kan det konstateras att Skogsstyrelsen har ansvaret för den svenska skogen som näringsgren och för en långsiktig skogsvård med allsidig miljöhänsyn. Skogsstyrelsen är en sedan länge fast etablerad myndighet, med mestadels gott anseende bland markägare och allmänhet. Det behövs ingen nyskapad jaktmyndighet. Skogsstyrelsen är redan en central myndighet med ett hundratal regionala kontor med 886 fast anställda. Den kompetens som redan finns bland skogsstyrelsens anställda kan, med en liten förstärkning, omgående ta över administrationen av förekommande jaktfrågor både centralt och regionalt.
Med Skogsstyrelsen som jaktmyndighet kan urlakningen av markägarnas inflytande över sin egendom och näring förhoppningsvis brytas och framdeles förstärkas. Av landets myndigheter är det bara Skogsstyrelsen som mestadels visat förståelse för näringen som helhet och även för enskilda skogsägares situation och belägenhet. Därmed bör valet vara lätt om en ny myndighet för jaktfrågorna skall utses.
undefined