Fler översättningsmissar finns
Sverige måste ta större ansvar för att översättningarna som görs innan slutgiltig votering stämmer överens med den förhandlade texten, skriver Gustaf Svenungsson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det finns en myt som säger att för att kunna jobba på en EU-institution behöver man vara ett språkgeni. Engelska, franska och ditt modersmål, minst. Inget kunde vara mer osant. Sedan den stora utvidgningen 2004 då EU fick tio nya medlemsstater har franskans roll inom EU minskat kraftigt. Även Brexit, tro det eller ej, bidrog till att stärka engelskans roll som det dominerande språket. Nya dokument från EU-kommissionen är på engelska och då det finns för få tolkar för att täcka förhandlingar på tjänstemannanivå sker dessa förhandlingar på engelska. De flesta, förutom Frankrike, bejakar utvecklingen. När Frankrike var ordförande i EUs ministerråd 2022 var dokumenten inskannade och på franska. Kontrasten kunde inte vara större gentemot Sverige som under vårt ordförandeskap ett år senare skickade runt redigerbara dokument på engelska.
Svenskar och svenskan är dessvärre underrepresenterat inom EU-maskineriet och svenska tolkar är en bristvara. Kombinationen av att förhandlingsdokumentet är på engelska och att vi svenskar gärna pratar och läser på engelska får olyckliga följder. Ett exempel visade nyligen skogsutredningen upp, om hur den svenska versionen av fågeldirektivet har en lägre bevisbörda för när störningar på fågellivet sker, vilket har lett till fler avverkningsförbud än vad som varit fallet om bevisbördan varit i paritet med lagens andra språkversioner.
Det finns dessvärre fler exempel. Jag har tillbringat alldeles för många timmar med EUs naturrestaureringslag, som just nu håller på att genomföras i medlemsstaterna. I den finns något som kallas ”icke-försämringsprincipen”, som i sin orignalform sa att en naturtyps tillstånd aldrig får försämras.
Detta luckrades upp under förhandlingarna men av någon anledning är den svenska översättningen av den slutgiltiga texten striktare än den engelska: "Member States shall… endeavour to put in place necessary measures with the aim of preventing significant deterioration of areas where the habitat types…" har översatts till: "… ska medlemsstaterna ... eftersträva att genomföra de åtgärder som krävs för att förhindra avsevärd försämring av områden där de livsmiljötyper…". I den svenska versionen finns inte det viktiga ordet ”aim” (som betyder försöka, syfta till) med, vilket gör att kravet om icke-försämring kan tolkas mer strikt i Sverige. Det gör att kravet bedöms efter utfall snarare än åtgärder.
Sverige måste ta större ansvar för att översättningarna som görs innan slutgiltig votering stämmer bättre överens med den förhandlade texten. Strategiskt viktig lagstiftning måste granskas noga för att upptäcka översättningsmissar likt dessa framöver.
Gustaf Svenungsson,
Rådgivare Impact Europe