Den 14 maj uppmärksammades World Fair Trade Day världen över, en dag som även uppmärksammades av Lydiah Wålsten på Timbro. I sitt senaste utspel menar hon att 1000 städer, tusentals stora och små företag och många miljoner konsumenter har fel.
I Lantbruk & Skogsland den 14 maj citeras Lydiah Wålsten på tankesmedjan Timbro med att ”Rättvisemärkt inte lever upp till sin retorik”, och kritiserar vidare att Sveriges 46 Fairtrade Cities strävar efter att ta ett ökat samhällsansvar, en satsning på en mer etisk konsumtion.
Offentlig sektor har ett ansvar att förvalta våra skattepengar på ett ansvarsfullt sätt, det poängterar bland annat Europaparlamentet som uppmanar EU:s medlemsstater att i sin upphandling ställa krav enligt principerna för fair trade. Totalt 1000 städer världen över – bl.a. London, Paris och San Francisco – har valt att svara upp mot dessa förväntningar genom att diplomera sig som Fairtrade City.
Som grund för sitt utspel hänvisar Wålsten till fyra studier kring Fairtrade, varav två de facto visar på övervägande positiva effekter av Fairtrades arbete. Bland annat konstaterar National Resources Institute att 31 av 33 fältstudier innehåller bevis för att Fairtrade medför ekonomiska fördelar för odlarna. Samtidigt bör det poängteras att Fairtrade gör olika stor skillnad för olika producenter, beroende på marknadssituation, råvaruslag och samhällelig kontext där produktionen sker. Utmaningarna är många, inte minst med tanke på att Fairtrade verkar i många av världens fattigaste länder.
Just därför är också Fairtrades verksamhet i ständig utveckling, detta för att göra så stor skillnad som möjligt och gynna allt fler av världens råvaruproducenter. Nyligen har t.ex. kaffekriterierna reviderats för att säkerställa ökad produktivitet i ett jordbruk som lider mångårig brist på nyinvesteringar p.g.a. av historiskt sett låga världsmarknadspriser på kaffe. Genom kontroller, utbildning och stöd kan nu ännu fler av världens socialt och ekonomiskt utsatta kaffeodlare satsa på en långsiktigt hållbar produktion, med hänsyn till både människa och miljö.
Många av världens råvaruproducenter lever i fattigdom och kan ofta varken läsa eller skriva, än mindre har de kunskap om hur marknaden fungerar. Kaffeodlaren odlar sitt kaffe oavsett om världsmarknadspriset är högt eller lågt, därför att hon ofta saknar andra försörjningsalternativ. Den hårda prispressen är en del av vardagen, det handlar om att få mat på bordet. Samtidigt, på andra sidan jorden, köper vi konsumenter kaffe på kampanjpris, ”två paket för 30 kr”. Det är inte svårt att förstå att något är fel.
De senaste årens många larmrapporter kring odrägliga arbetsförhållanden inom t.ex. banan-, bomulls-, ananas- och kakaoindustrierna understryker att vi behöver agera för förändring. Och det fina med marknaden är att det är vi själva som skapar den, utifrån hur vi vill att vår värld ska se ut.
undefined
undefined