Martin Svensson sitter i gårdskontoret tillsammans med växtodlingsrådgivaren Stefan Lundmark och Hans Nilsson, växtodlingsexpert på Länsstyrelsen i Kristianstad, och diskuterar effekterna av en handelsgödselskatt. Pengar till statskassan men ingen positiv miljöeffekt, kan deras bedömningar sammanfattas.
– Skatt är ett trubbigt instrument som får liten eller ingen miljöeffekt, säger Martin Svensson.
Han har 80 hektar åkermark och odlar spannmål, chipspotatis och sockerbetor och har framför allt utvecklat sin produktion av avelsgrisar. Gården har 140 suggor och säljer 1 100 avelsgyltor per år. Resten säljs som smågrisar eller föds upp till slakt. Från gårdskontorets fönster på andra våningen kan man titta ner på suggorna som tumlar runt i tjock halm som är en delkomponent i gårdens växtnäringsbalans.
– Jag byter gödsel mot halm med några grannar. Jag har inte tillräckligt med egen spridningsareal och behöver halm. Mina grannar behöver gödsel, säger Martin Svensson.
Med nedläggningen av grisgårdar har det även i det djurtäta Kristianstadsområdet blivit större efterfrågan på stallgödsel än det finns tillgång. Att få fatt i spridningsareal är inget problem. Martin Svensson arbetar medvetet och med råd från Stefan Lundmark för att utnyttja sin stallgödsel så bra som möjligt. Nybodal upprättar med vissa intervall näringsbalanser för tillförsel av foder, halm och mineralgödsel och beräknar hur mycket som förs bort i skörd, animalieprodukter och stallgödsel.
Ett miljöproblem med grisgödsel kan vara mängden fosfor. Men den har minskat kraftigt tack vare ändrade foderstrategier.
– Fosformängderna har nästan halverats genom ändrat foder. Det är faktiskt den enskilt viktigaste faktorn för fosforproblematiken, säger Stefan Lundmark.
Med hjälp av fjärranalys av åkermarken och markkartering har man i dag ett bra grepp om de enskilda fälten och vilka behoven är av gödsel inom varje fält. Förutom stallgödseln kompletterar Martin Svensson med kväve till alla grödor och med kalium och fosfor till potatisen.
– Chipspotatisen kräver en del extra för att ge jämn kvalitet. Och vi behöver en del extra kväve.
Hur skulle då gödslingen förändras med en handelsgödselskatt? Martin Svensson svarar direkt:
– Inte alls. Jag måste ju väga kostnaden för gödningen mot min förväntade skörd och då lönar det sig fortfarande att gödsla som jag gör i dag. Jag gödslar ju inte i onödan, Det skulle kosta för mycket.
Stefan Lundmark och Hans Nilsson nickar instämmande. De är överens om att andra åtgärder som fånggrödor, ökad precision i odling och gödsling och optimalt utnyttjande av stallgödseln är betydligt effektivare.
– En skatt skulle få ytterst marginell miljöeffekt. En ekonomisk effekt, men inget annat, säger Hans Nilsson som var med och byggde upp Greppa näringen från starten. Greppa näringen innebär att lantbruken upprättar näringsbalanser för tillförsel av gödsel och hur mycket som förs bort med skörd. Hans Nilsson är övertygad om att "morot är bättre än piska" för att minska miljöeffekterna i lantbruket.
– Om en skatt ska ha effekt på miljön måste den vara väldigt hög, 20 kronor eller så. Men då slås svensk växtodling ut.
Det recept han, Martin och Stefan hoppas på är statliga satsningar på teknikutveckling för ökad precision vid spridning av stallgödsel och på stöd till kompetensutveckling hos rådgivningen. Långsiktigt krävs bättre teknik för att separera fosfor ur gödsel för att lättare transportera denna till gårdar med underskott.
– Ett problem vi inte talat om är att i sydvästra Skåne tar i genomsnitt bort 6–7 kilo mer fosfor per hektar än vi tillför. Än är det kanske inget problem. Men långsiktigt måste fosfortillförseln öka.
Det skulle kunna ske genom att fosfor separeras fram från gödseln i områden med överskott.