Expert ifrågasätter faran med bioaska på åkermark

Återföring av bioaska till skogsmark uppmuntras medan spridning på åkermark anses olämplig på grund av kadmiuminnehållet. Händelser i Boråstrakten väcker 30 år gamla försöksresultat till liv.

Under 2012 spreds cirka 3 000 ton aska från Borås Energis värmepannor hos ett 40-tal lantbrukare i Västergötland. Normalt återförs askan till skogsmark men entreprenören Maskinringen Sjuhärad kände sig tvingad att göra ett undantag.

– När vi vann anbudet "ärvde" vi en ansenlig mängd blandade fraktioner som var för grov för att användas i skogen. Den skulle ha slagit barken av träden. Eftersom miljötillståndet höll på att gå ut och det fanns förfrågningar från lantbrukare spreds den med Borås Energis goda minne på åkermark, säger Christian Olsson, VD för Maskinringen Sjuhärad.

Detta fick förlorande parter i upphandlingen att ilskna till, främst för att det är billigare att sprida på åkermark än i skogen och att de därför kände sig lurade i anbudsförfarandet.

Ingen lag reglerar spridning

Händelserna resulterade i mars 2016 i ett halvtimmeslångt program av Sveriges Radios granskande redaktion Kaliber. Nu var infallsvinkeln snarare den höga halten av kadmium i askan och att Maskinringen hade utnyttjat en lucka i bestämmelserna.

Till skillnad från vid spridning av rötat avloppsslam på åkermark finns det ingen anmälnings- eller tillståndsplikt om man i stället använder aska. Anledningen är att ansvariga myndigheter tar för givet att askan ska återföras till skogen.

– Vi kände inte till att aska sprids på åkermark. Det finns ingen tydlig lagparagraf som reglerar sådan spridning, konstaterar Linda Gårdstam, enhetschef på Naturvårdsverket.

Överdrivna farhågor

Men radioprogrammet fick även Nils Nyholm, pensionerad växtodlingsrådgivare från Kramfors, att reagera. I början av 1980-talet bedrev han tillsammans med en kollega i dåvarande lantbruksnämnden försök med gödsling med barkaska från skogsindustrin.

Nils Nyholm anser att farhågorna för att odlingsmarken ska förorenas av kadmium från askan är kraftigt överdrivna. Försöken som gjordes visade att växterna tog upp mindre kadmium från askan än från konventionell mineralgödsel.

– Askan innehåller alla biogena element och eftersom alla spårämnen finns med behöver exempelvis inte kadmium gå in och ersätta kalcium i växtens näringsupptag. Det är i alla fall min hypotes, säger Nils Nyholm.

Goda odlingsresultat

I försöken gavs en grundgiva på 8–10 ton per hektar som skulle räcka i fem–sex år om man kompletterade med kväve. Flera lantbrukare rapporterade om goda odlingsresultat, i synnerhet på lätta jordar.

– Själva trodde vi att försöken skulle väcka uppmärksamhet men det fanns starka ekonomiska intressen som inte gillade det här och de fick Naturvårdsverket på sin sida, enligt Nils Nyholm.

Bara från landets värmeverk kommer årligen drygt 250 000 ton aska TS från eldning av fasta biobränslen. Knappt 50 000 ton återförs till skog medan merparten används till anläggningsarbeten.

Totalt produceras det ungefär 1,5 miljoner ton aska i Sverige varje år.