Det är dags för EU att reformera sin syn på nya livsmedel och ta inspiration från kanadensisk modell. Vi behöver en regelstruktur som fokuserar på verklig säkerhet snarare än byråkratisk kontroll. Det skriver flera företrädare för Centerstudenter.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I en tid där innovation och globalisering formar vår framtid är det orimligt att EUs regelverk för hindrar oss från att ta del av nya livsmedel. Idag krävs en utdragen och trög process för att introducera mat som redan konsumeras säkert i andra delar av världen. Det är ett hinder för både konsumenters valfrihet, innovation och företags konkurrenskraft. Det är dags att vi gör upp med detta föråldrade och stelbenta system.
EUs regelverk för nya livsmedel definierar dem som produkter utan en dokumenterad historik av betydande konsumtion inom unionen före 1997. Detta innebär att även livsmedel som ätits i århundraden på andra håll i världen måste genomgå en segdragen godkännandeprocess för att få säljas här. Ett absurt exempel är te av kaffeväxtens blad, en produkt som genomgick en nästan två års prövning innan den slutligen godkändes. Detta trots att den redan funnits tillgänglig i andra delar av världen länge och utan några påvisade hälsoeffekter.
I Sverige är vi vana med att äta ädelost på pepparkakor inför jul trots att forskning visar att mögelostar kan innehålla hälsofarliga mykotoxiner i små mängder. Man kan vara tveksam om dagens EU-kommission skulle tillåta importen av så giftiga produkter på sin inre marknad om Sverige inte redan hade varit med i EU – i alla fall skulle mögelosten behöva genomgå en lång process av kemiska analyser för att kunna godkännas.
Denna ineffektiva process skadar både konsumenter och företag. Den hindrar européer från att upptäcka nya, näringsrika och hållbara livsmedel, samtidigt som den bromsar innovation och konkurrens mellan producenter. Varför ska vi vara beroende av ett långsamt och kostsamt regelverk för att få tillgång till mat som redan har bevisats vara säker utanför EUs gränser?
Kanadas modell visar att det finns ett bättre sätt. Där erkänns säkerhetsdokumentation från andra länders myndigheter, och livsmedel som redan konsumeras globalt behöver inte genomgå en separat godkännandeprocess. Detta skapar en mer dynamisk och innovativ marknad samtidigt som livsmedelssäkerhet garanteras och individens rätt att göra informerade val respekteras.
EUs ambition att upprätthålla hög livsmedelssäkerhet är lovvärd, men dessa får inte urarta till en onödigt strikt och kontrollerande politik där staten avgör vad medborgarna får och inte får äta. Människor är kapabla att fatta egna beslut om sin kost, och det är inte rimligt att innovation och mångfald inom livsmedelssektorn kvävs av ett överdrivet försiktigt regelverk.
Det är dags för EU att reformera sin syn på nya livsmedel och ta inspiration från den kanadensiska modellen. Vi behöver en regelstruktur som fokuserar på verklig säkerhet snarare än byråkratisk kontroll. Det skulle gynna konsumenter, företag och innovation – och framför allt stärka den individuella friheten.
Hampus Rydahl, ordförande Centerstudenter International
Jannis Sudergat, ledamot Centerstudenter International
Ida Wallinder, jordbrukspolitisk talesperson Centerstudenter
