För att se ett avreglerat jordbruk reste tio ledamöter från riksdagens miljö- och jordbruksutskott nyligen till Nya Zeeland på drygt en veckas studiebesök. Med på resan var ledamöter från Moderaterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Fram till 1984 levde Nya Zeelands bönder i en reglerad ekonomi med omfattande subventioner. Men en kostnadskris drev fram en reform som blev ett stålbad. Över en natt förlorade bönderna alla statliga bidrag och därmed 30 procent av sina intäkter. Sedan dess är Nya Zeeland ett världsberömt ”facit” på effekterna av total avreglering.
Det nyzeeländska exemplet är dock väldigt speciellt, eftersom jordbrukets problem var en del i hela samhällets inflationskris vid den tiden.
Det var inte bara jordbruket som fick gå igenom stålbadet. Den ekonomiska krisen tvingade landets labourregering att avreglera, vilket fick önskad effekt – kostnadsnivån sänktes i hela samhället. Det lindrade situationen för bönderna som plötsligt kunde köpa maskiner och insatsvaror till mycket lägre priser. Enligt bondeorganisationen Federal Farmers slog avregleringen bara ut någon procent av bondekåren.
Vad som omedelbart hände var att lantbrukarna tvingades effektivisera. Många övergav den tidigare tungt subventionerade fårnäringen och blev i stället mjölkbönder, med besättningar som i snabb takt byggdes ut. Reformen banade väg för de stora framgångar som mejerisektorn haft med sin export av billigt mjölkpulver.