EU-reformens hårdaste nöt återstår att knäcka

Cap-reformen 2014 blir en nervslitande kamp mot klockan. Viktiga beslut om gårdsstöden dröjer, och förvirringen lär inte skingras förrän mot slutet av 2013. Men ett hopp har ändå tänds för de svenska betesmarkerna, som hittills har farit illa i EU-systemet.

Mycket arbete återstår. Bland annat för att knäcka reformens hårdaste nöt– hur gårdsstödens nya miljövillkor ska formuleras. Det framgick när Danmark i förra veckan avslutade sitt halvårslånga EU-ordförandeskap.

Kommissionen öppnar dock alltmer för flexibilitet, vilket innebär att svenska bönder som redan har tagit på sig miljöåtgärder bör ha större chans att direktkvalificera för gårdsstöd. Kravet om att varje lantbruk ska ha permanent betesmark kan också mildras. Betesmark kan kanske komma att duga, rätt och slätt. Samma flexibla tolkning ska gälla det nya miljövillkoret att varje lantbruk ska sätta av mark i träda.

I linje med denna uppmjukning finns också chans att definitionen av betesmarker vidgas, så att de svenska hagarna med träd och buskar lättare ryms inom gårdsstödet.

Det framgick då Danmark stämde av läget i förhandlingarna om det nya Cap. Länderna visade upp ett enat motstånd mot att EUs vattendirektiv ska bakas in i gårdsstödens tvärvillkor. Däremot strider länderna om förslaget om reducerat gårdsstöd till företag som får mer än 150 000 euro.

 Eurokrisen kastar sin skugga över reformarbetet och ökar osäkerheten om hur mycket pengar som står till buds för jordbruket. Tonen har hårdnat i förhandlingarna om att jämna ut stöden mellan EU-länderna.

Först mot slutet av året bestämmer finansministrarna ramen för EU-budgeten, i bästa fall. Utan beskedet om pengarna hänger Cap-reformen i luften. Det gäller i synnerhet miljö- och landsbygdsstöden.

Först en bit in på våren 2013 kan EU-länderna hinna ta beslut om det nya Cap, och sedan återstår det för varje land att under hösten anta nationella tillämpningsregler. Till exempel om hur stöden ska utjämnas nationellt – över hela landet eller inom regioner.  Om vissa stöd ska kopplas till en viss form av produktion. Och om mer stöd ska ges till jordbruket i mindre gynnade områden, vilket kan kompensera många mjölk- och nötköttsproducenter som blir av med tilläggsbelopp efter reformen.

Att den svenska regeringen är emot all vidare koppling av stöd, är ett besked som Eskil Erlandsson redan har gett.