Det är EU-ländernas splittring i synen på genmodifierade grödor (GMO) som är skälet till gårdagens ovanliga beslut att låta nationerna få sista ordet vad gäller odling på det egna territoriet av sådana grödor som EU redan har godkänt.
EUs kluvenhet illustreras av företaget Monsantos omdiskuterade genmajs MON810, en sort som flera medlemsländer har förbjudit, trots att den i många år har varit godkänd inom EU. Bland de länder som har kringgått EU-reglerna och stoppat odlingen av MON810 finns de stora medlemmarna Frankrike och Tyskland.
Med de nya reglerna slås det tydligare fast att länderna kan förbjuda odling av GMO-grödor. Länderna kan argumentera utifrån en mängd skäl, såsom att odlingen gör socioekonomisk skada, är etiskt bekymmersam, eller att den står i strid med planer för markanvändning. Länderna får kort sagt stor frihet att lägga fram sina egna specifika skäl till att säga nej till GMO.
Vad som något komplicerar saken är att EUs livsmedelsmyndighet EFSA fortfarande är den instans som gör bedömningen av om grödan kan skada hälsa och miljö.
EU-kommissionen lade redan 2010 fram förslaget om att länderna på vissa grunder skulle få större rätt att säga nej till GMO-odling. Men förslaget blockerades och beslutprocessen har dragits ut.
Ett starkt bidragande skäl till att EUs miljöministrar till sist kompromissade ihop sig om nya regler är den växande insikten att EUs nuvarande system för godkännande av odling inte fungerar i praktiken. Alltfler länder nonchalerar reglerna och undergräver EFSAs auktoritet. Så sent som i veckan underkände EFSA på vetenskaplig grund det beslut som Grekland ändå har fattat om att förbjuda den omstridda genmajsen MON810.
En annan pådrivande faktor bakom beslutet är att EU står i begrepp att godkänna DuPonts genmajs 1507, vilken i så fall blir den andra godkända GMO-sorten som kan odlas inom EU.
För att den nya GMO-lagstiftningen ska kunna gå igenom måste EU-länderna nå en uppgörelse med det nyvalda Europaparlamentet.
I en kommentar till Sveriges radios Eko-redaktion inför mötet konstaterade miljöminister Lena Ek att många länder har tröttnat på att dra GMO-frågan i långbänk. Hon beskrev också det grekiska ordförandeskapets förslag om nationellt bestämmande i frågan som en urvattnad kompromiss.