EU-lagstiftning som inte tillämpas missgynnar svenska lantbrukare

Medierna har lyft fram felöversättningar i unionsrättsakter och röster hörs för tillsättande av en ”haverikommission”, främst från LRFs sida. Entusiasmen kring kritikstormen speglar till viss del den okunskap som råder i Sverige om medlemskapet i unionen. För lantbrukets del är dessa skrivfel ändå att se som en droppe i havet jämfört med det faktum att väsentliga delar av unionsrätten inte tillämpas överhuvudtaget, alternativt att unionsförordningar förvanskas och ”tolkas” fritt. Tolkningar av bestämmelser i en unionsförordning är nämligen förbehållet EU-domstolen, vilket alltför många, inbegripet myndigheter och domstolar, alltför ofta bortser från.

Listan över exempel på unionsbestämmelser/rättsakter som inte tillämpas överhuvudtaget till nackdel för landets lantbrukare kan göras lång. Några axplock: preskriptionsfrister/annullering vid återkrav av stöd, ränta vid återbetalning av felaktigt indragna stödutbetalningar, kontrollförordningen (2017/625) i väsentliga delar kring åtgärder vid bristande efterlevnad, tvärvillkoren/grundvillkoren i fråga om fastställelse av överträdelser/ beräkning av ”upprepning”/beräkning av sanktionsbelopp.

Samtidigt har allt fler ”hitte-på”-regler smugit sig in i systemet. Det förekommer inga bestämmelser om hull för nötkreatur. Ändå driver länsstyrelser och domstolar lantbrukare i fördärvet genom förelägganden, omhändertaganden och djurförbud med anledning av ”hull”. Det finns inget krav på att spädkalvar ska ha ”ständig” tillgång till grovfoder utan endast fri tillgång. Nyansen är glasklar för den har den minsta erfarenhet av praktisk djurskötsel. Hur många lantbrukare som har drabbats av allehanda repressalier för att enstaka foderhäckar för spädkalvar varit tomma vid en djurskyddskontroll har jag tappat räkningen på. LRFs indignation över sakers tillstånd ekar mot denna bakgrund ihålig.

Jan-Erik Andersson

Konsult EU-bonden

Bälinge